Känd ekonom sågar dyr vindkraft

Vindkraft är en tvivelaktig affär. Det anser nationalekonomen Marian Radetzki, som räknat ut att subventionerna till svensk vindkraft motsvarar sex moderna kärnreaktorer.
Läs mer
 

Att bli blåst av vindkraftsindustrin, publicerad i Avanza Bank AB

KRÖNIKA: Tre månader har gått sedan vindkraftbolaget Arise Windpower noterades på börsen. Aktien har sedan dess gått ned med 13 procent. Är det en följd av den allmänna börsnedgången, eller är vindkraft en dålig affärsidé? Vi försöker reda ut begreppen.

Läs mer

 

En rättsstat i förfall, debattartikel införd i värmländska och dalsländska tidningar i augusti 2010;

Vi får nu veta att Värmlands kommuner och landsting har tilldelats totalt 3,1 miljoner i stöd för ”vindkraftsplanering”, som kan sökas före årsskiftet. Det handlar om hushållens inbetalda skattepengar, som statliga Boverket delar ut till kommunerna och landstinget för att underlätta utbyggnaden av vindkraft.

Till vindkraftsindustrin delades förra året ut mer än en miljard, som stöd i olika former. Pengar som tas in från hushållen i form av elcertifikatsavgifter via elräkningen och skatter. Dessa används för att skapa ”lönsamhet” för ägarna av vindkraftverken och för att driva propaganda för vindkraften.

Det  mycket anmärkningsvärda i ljuset av denna stora generositet med hushållens pengar är sättet att behandla de människor på landsbygden, som drabbas av vindkraftsutbyggnaden. Deras mycket berättigade motstånd skall, under förevändning av utövandet av demokratiska spelregler, malas ned och tröttas ut av krav på att skriftligen i välformulerade och sakliga inlagor protestera mot vindkraftsvandalismen till diverse mer eller mindre seriösa prospektörer, till länsstyrelser och till kommuner i upprepade omgångar.

Det allt hårdare trycket på enskilda människor är ett uttryck för en mycket obehaglig syn på hur den enskildes rättigheter skall nonchaleras för det som våra styrande idag anser vara ”det allmännas bästa”. En uppfattning som troligen kommer att ändras radikalt framöver, när vindkraftens hela tiden ökande krav på bidrag och dess krav på en stor utbyggnad av ständigt tillgänglig vattenkraft som uppbackning, blir kända för allmänheten.

De flesta människor, som drabbas av vindkraftsutbyggnaden, har inga eller mycket små ekonomiska, kunskapsmässiga och juridiska möjligheter att sätta emot detta formidabla tryck från de kapitalstarka förespråkarna för vindkraften och deras röstfiskande medhjälpare bland politikerna i riksdag och kommuner, samt ”rättroende” tjänstemän på länsstyrelser och kommunkontor.

Det är genant och skamligt, att enskilda människors rättigheter behandlas på detta sätt i vårt Sverige, som berömmer sig av att vara en rättsstat. Alla enskilda medborgare, som drabbas av vindkraftutbyggnaden skall givetvis av staten tillförsäkras nödvändiga medel till sakkunnig juridisk och annan hjälp, för att på ett rättssäkert sätt kunna värna sin livsmiljö, sin egendom och sina rättigheter. Detta självklara skydd saknas helt idag, samtidigt som staten utan nämnvärd kontroll i en ökande takt sprätter ut hushållens pengar till vindkraftsindustrin och kraftverksägarna.

De människor, som inte vill ha vindkraftverk i sin närhet får inte lov att trampas på av representanter för storfinansen och vindkraftsskojarna, ivrigt påhejade och på alla sätt understödda av politiker, som till och med kan tänka sig att ta till lagändringar för att snabba på vindkraftsutbyggnaden. Detta är helt oacceptabelt, ett uttryck för en rättsstat i förfall och en skrämmande avveckling av vår civiliserade människosyn.

Björn Törnvall,
Säffle
 

Svar från Doc. Bertil Persson på vindkraftsindustrins partsinlaga ”MYTER om vindkraften” nyligen utdelad av föreningen ”Medvind för bygden” till hushållen i Lillhärdal

Sanningar om vindkraft

I en partinlaga stöder sig vindkraftverksindustrin på egna referenser och på Naturvårdsverkets som referens som av Miljödepartement är satt att främja vindkraften¹. Redan av Regeringens direktiv framgick resultaten jfr högertrafikutredningen dvs. inget alternativ gavs. Bristen på transparens i Naturvårdsverkets utredningar om vindkraftverk belystes inte minst vid seminariet Vindkraft – javisst men inte alltid och inte överallt 2010 ². Från vetenskaplig synpunkt är därför referenserna att betrakta som cirkelbevis. Vindkraftverksindustrins nya dokument är att betrakta som ett veritabelt
Understatement dvs. myterna är sanna. Målet för artikeln var att bistå av vindkraftverk utsatta grannar. Innehållsförteckning enligt vindkraftverksindustrins egna sanna myter:

1. Vindkraften ger inga arbetstillfällen i Sverige
2. Vindkraftverk låter jättemycket och de är fula
3. Vindkraftverk dödar fåglar och fladdermöss
4. Fisk och andra vattenlevande organismer störs av vindkraftverk
5. Vindkraftverk producerar el bara 20 procent av tiden
6. Onödigt att bygga dyra vindkraftverk när vi har billig kärnkraft
7. Vindkraftverk subventioneras kraftigt av staten
8. Det kommer aldrig att gå att bygga 30 TWh vindkraft i Sverige till år 2020
9. Man behöver bygga lika mycket reserv- och reglerkraft som man bygger vindkraft
10. Man får epilepsi av vindkraftverken på grund av att det flammande solljuset som passerar genom vindkraftverkets vingar
11. Vindkraftverk bidrar enbart med någon ynka procent av Sveriges elproduktion och kan aldrig ersätta kärnkraften
12. Landskapet kommer bli fullt av rostiga, uttjänta vindkraftverk
13. Ett vindkraftverk producerar inte ens den energi som gått åt vid tillverkningen
14. Vindkraftverk bidrar inte till att miljön förbättras utan tvärtom
15. Våra fastighetsvärden kommer att minska kraftigt om man bygger vindkraftverk i närheten
16. Det kommer att bli ett säkerhetsavstånd till varje vindkraftverk på 400 meter vilket gör att man inte får vistas eller gå i området
17. Vindkraftverk avger lågfrekvent buller av betydelse för människan

Läs mer!  pdf
(Adobe Reader krävs)

Sanningar om vindkraft
I en partinlaga stöder sig vindkraftverksindustrin på egna referenser och på
Naturvårdsverkets som referens som av Miljödepartement är satt att främja vindkraften
1. Redan av Regeringens direktiv framgick resultaten jfr högertrafikutredningen dvs.
inget alternativ gavs. Bristen på transparens i Naturvårdsverkets utredningar om
vindkraftverk belystes inte minst vid seminariet Vindkraft – javisst men inte alltid och
inte överallt 2010 2. Från vetenskaplig synpunkt är därför referenserna att betrakta som
cirkelbevis. Vindkraftverksindustrins nya dokument är att betrakta som ett veritabelt
Understatement dvs. myterna är sanna. Målet för artikeln var att bistå av vindkraftverk
utsatta grannar. Innehållsförteckning enligt vindkraftverksindustrins egna sanna myter:
1. Vindkraften ger inga arbetstillfällen i Sverige
2. Vindkraftverk låter jättemycket och de är fula
3. Vindkraftverk dödar fåglar och fladdermöss
4. Fisk och andra vattenlevande organismer störs av vindkraftverk
5. Vindkraftverk producerar el bara 20 procent av tiden
6. Onödigt att bygga dyra vindkraftverk när vi har billig kärnkraft
7. Vindkraftverk subventioneras kraftigt av staten
8. Det kommer aldrig att gå att bygga 30 TWh vindkraft i Sverige till år 2020
9. Man behöver bygga lika mycket reserv- och reglerkraft som man bygger vindkraft
10. Man får epilepsi av vindkraftverken på grund av att det flammande solljuset som
passerar genom vindkraftverkets vingar
11. Vindkraftverk bidrar enbart med någon ynka procent av Sveriges elproduktion och
kan aldrig ersätta kärnkraften
12. Landskapet kommer bli fullt av rostiga, uttjänta vindkraftverk
13. Ett vindkraftverk producerar inte ens den energi som gått åt vid tillverkningen
14. Vindkraftverk bidrar inte till att miljön förbättras utan tvärtom
15. Våra fastighetsvärden kommer att minska kraftigt om man bygger vindkraftverk i
närheten
16. Det kommer att bli ett säkerhetsavstånd till varje vindkraftverk på 400 meter
vilket gör att man inte får vistas eller gå i området
17. Vindkraftverk avger lågfrekvent buller av betydelse för människan
1. Vindkraften ger inga arbetstillfällen i Sverige
Drivkraften för vindkraftutbyggnad i Sverige har varit en önskan om att reducera
beroendet av fossila bränslen och kärnkraft 3. Detta ändamål har av regeringen
transformerats till en bidragspolitik där industri och markägare får sig överfört stora
mängder av offentliga medel, i många fall utan att bidra till, och till och med
motverkande, de ursprungliga miljömålen. En sådan politik har knappast möjlighet att
överleva på sikt. Investering i vindkraftverk förutsätter en hög andel offentligt bidrag per
producerad kWh, i dag 36 öre. Detta bidrag måste ökas kraftigt för att de lågeffektiva
landbaserade kraftverken skall löna sig ekonomiskt sett. När den politiska miljön tvingas
erkänna att man inte kan bortse från fysiska lagar och marknadsekonomi, kommer
sannolikt viljan att skattefinansiera meningslösa vindkraftverk att dala. Det kommer att
bli svårt att få genomslag för höjda bidrag. Bidragen räcker dock inte till hur många
1 Svensk Vindenergi. Myter om vindkraft. 2010, 12 sid. Elektroniskt dokument
http://www. svenskvindenergi. org/files/Myter_om_vindkraft. pdf
2 Vindkraft – javisst men inte alltid och inte överallt Semianrium. Redaktör Margreta
Ihse. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, 64 sid. Elektroniskt dokument
http://www. ksla. se/file. asp?n=2330
3 D. Arvidsson. Drivkrafter bakom vindkraften i Sverige. Elektroniskt dokument
http://www. landskapsskydd. se/artikel/FSL20100522ArvidssonDBankbrevV
vindkraftverk som helst, för närvarande ca 2,5 mdkr per år 4 om alla kostnader och
kringkostnader tas med. En god tumregel är att ett arbetstillfälle skapas av ca 0,5 Mkr
per år. Att vindkraften just nu bara skapar 2 000 arbetstillfällen visar klart och tydligt att
huvuddelen av dessa, enligt tumregeln, 5 000 arbetstillfällen finns utomlands.
Vindkraften försämrar i stället konkurrenskraften – varför skulle annars basindustrin
undantas från dyra elcertifikat? I Spanien förlorades 2,5 vanliga arbetstillfällen för varje
arbetstillfälle inom vindkraftverksindustrin – för varje installerad MW vindel förlorades
5,28 arbetstillfällen 5. Med tanke på att vindkraftsmålet är 30 TWh per år dvs. ett bidrag
om ca 30 mdkr per år i fast penningvärde, borde ca 60 000 fler arbetstillfällen kunna
skapas i Sverige – inte 12 000 som uppges i vindkraftverksindustrins myter. Bidraget
från privata elkonsumenter och småföretagare i Sverige kommer således huvudsakligen
att sysselsätta tysk och dansk vindkraftverksindustri – endast en bråkdel ge
arbetstillfällen i Sverige. Arbetstillfällen kommer i stället att gå förlorade i Sverige med
ett med vindkraft ökad kostnadsläge i Sverige. Den spanska historien upprepas här. Av
vindkraftverksindustrin hävdad myt om påverkan på arbetstillfällen av vindkraftverk har
således visat sig vara sann men till allra största delen utomlands. Antalet arbetstillfällen i
Sverige kommer att minska eftersom konkurrensförmågan minskar med dyr vindel.
2. Vindkraftverk låter jättemycket och de är fula
Inte ens vindkraftverksindustrin kan upphäva naturlagarna dvs. källbullret från
vindkraftverk. Detta ökar proportionellt med effekten på verken hur mycket verken än
”skruvas ned” 6. Detta innebär att den påverkade ytan ökar proportionell med effekten
på verken. Om verken ”skruvas ned” så krävs givetvis fler verk för att producera samma
mängd energi, t. ex. 30 TWh år. Fler nedskruvade verk ger väl så hög bullernivå jämfört
med vad färre verk vid full effekt ger. Industrialisering av naturlandskapet innebär
givetvis en förfulning samt en naturförstörelse hur än vackra vindkraftverken påstås
vara. I själva verken innebär vindkraftverk den största naturförödelsen av svensk natur
någonsin. Hela det svenska naturlandskapet kommer att industrialiseras eftersom ett
modernt vindkraftverk i skog syns 4 mil bort. Av vindkraftverksindustrin hävdad myt om
Landskapsspåverkan av vindkraftverk har således visat sig vara sann.
3. Vindkraftverk dödar fåglar och fladdermöss
Inom vindkraftområden finns ofta rika populationer av fladdermöss. Insekter sätter sig
gärna på vindkraftverk kvällstid, vilka i sin tur drar till sig fladdermöss. Fladdermössen
kan i sin tur dra till sig rovfåglar 7 De fåglar som attraheras för kadaversökning är nog
oftast ute efter fågelkadaver. Fladdermuskadaver är inte mycket mat. De brukar ligga
och torka och äts av skalbaggar m. m. Beskrivningar i vindkraftsprospekt är oftast
verklighetsfrämmande, citat, Vattenfall:
”Vindkraftens inverkan på fåglar är tämligen väl studerad. De flesta studier pekar på att
risken för kollisioner och den övriga inverkan på fåglarna från vindkraftverken är liten. En
effekt kan i vissa fall vara att fåglar trängs undan från boplatser och flygstråk. Svenska
studier i Kalmarsund visar på att fåglarna undviker vindkraftverken, de allra flesta flög
4 Mattias Rapp. Svensk Vindenergi. SR. Elektroniskt dokument http://sverigesradio.
se/webbradio/webbradio. asp?type=db&Id=1478569&BroadcastDate=&IsBlock=
5 Tomas Eneroth. Anders Ygeman. Energiöverenskommelsen hotar den svenska
konkurrenskraften. Miljöaktuellt 16/2-10. Elektroniskt dokument http://miljoaktuellt. idg.
se/2. 1845/1. 294326/s:-energioverenskommelsen-hotar-den-svenskakonkurrenskraften
6 Henrik Möller. Erik Sejer Pedersen. Lågfrekvent buller från stora vindkraftverk. Aalborg
universitet. Aalborg, 37 sid. Elektroniskt dokument http://www. es. aau.
dk/sections/acoustics/press/lavfrekvent_stoej_fra_vindmoeller/
7 Ingemar Ahlén. Vindkraft kräver hänsyn till fauna och känslig natur. Kungliga Skogsoch
Lantbruksakademien. Vindkraft – Javisst men inte alltid och överallt. Seminarium.
Stockholm. 2009-10-21. ISBN 978-91-85205-99-8, sid. 22-26. Elektroniskt dokument
http://www. ksla. se/file. asp?n=2330
runt hela vindkraftsparkerna. Samma erfarenheter har även erhållits vid studier vid de
danska vindkraftparkerna Horns rev och Nysted. Vindkraftverkens påverkan på fåglar på
land har undersökts bland annat i Spanien i ett område med 1 000 vindkraftverk.
Området är ett viktigt stråk för flyttfåglar, och studien visar att de flesta fåglarna undvek
vindkraftverken och att det inte var onormalt många fåglar som dog i vindkraftparken.
För vissa fågelarter som exempelvis rovfåglar kan det dock spela roll var en vindkraftpark
placeras. Exempelvis påverkar den vindkraftspark med 6 500 kraftverk som finns i
Altamount i Kalifornien de kungsörnar som häckar vid anläggningen. Det är därför viktigt
att ta hänsyn till häckningsområden vid etablering av vindkraftanläggningar och inte
placera dem i det allra närmaste området kring häckande rovfåglar. ”
Att förtränga en bevisligen negativ effekt på fladdermöss och fåglar, inte minst på
vinterrevir för örn 8, 9, 10, 11, 12 får betraktas som gravt vilseledande. Av
vindkraftverksindustrin hävdad myt om påverkan på fåglar och fladdermöss vid
vindkraftverk har således visat sig vara sann.
4. Fisk och andra vattenlevande organismer störs av vindkraftverk
Miljödomstolen sade slutligt nej till vindkraftverksstationen på Skottarrevet utanför
Falkenberg 13. Oron för torskens överlevnad var befogad. Intill vattendrag såsom för
fundament till vindkraftverksstationen Gummaråsen, Varberg kommun, gäller 100 m som
för alla andra byggnader intill vattendrag - på Gummaråsen speciellt m. h. t. salamander.
Att bottenfaunan vid vindkraftverksstationen Lillgrund har ökat beror inte på
fundamenten som sådana utan den läeffekt som fundamenten givit till en i Öresund
rådande havsström om ca 1 m/s. Samma sak gäller för fundamenten till Öresundsbron.
Av vindkraftverksindustrin hävdad myt om bottenpåverkan vid vindkraftverk har således
visat sig vara sann i fråga om bland annat Skottarrevet.
5. Vindkraftverk producerar el bara 20 procent av tiden
Citat: ” Därför levererar ett vindkraftverk el under cirka 90 procent av årets timmar. ”
Detta brottstycke är något av de mest häpnadsväckande och skulle innebära 7884
fullasttimmar från vindkraftverk per år. En genomgång av 113 stora, hypermoderna
vindkraftverk i Sverige visar att medelvärdet fullasttimmar uppgick till 2 450. Av de
undersökta vindkraftverken var 79 placerade kustnära (24) eller till havs (55). I skog där
vindkraftverkssatsningar nu sker är antalet fullasttimmar betydligt lägre, 1 670
fullastttimmar 14.
6. Onödigt att bygga dyra vindkraftverk när vi har billig kärnkraft
8 Ut i naturen: Englar med skit på vengene. Norsk RiksKringkastning, NRK. 2009.
Elektroniskt dokument http://www1. nrk. no/nett-tv/klipp/193197
9 Göran Färnström. Naturskyddsföreningen protesterar inte mot vindkraftverk. NWT
2009. Elektroniskt dokument http://www. nwt. se/vasterdalarna/article50736. ece
10 Erik Klefbom. Döda havsörnar kan bli fall för vindkraftspark. Miljöaktuellt. 13/10-09.
Elektroniskt dokument http://miljoaktuellt. idg. se/2. 1845/1. 259864/doda-havsornarkan-
bli-fall-for-vindkraftspark
11 Susanna Baltscheffsky. Vindkraftens tillväxt fara för fågellivet. SvD 10/6-09.
Elektroniskt dokument http://www. svd. se/nyheter/inrikes/vindkraftens-tillvaxt-fara-forfagellivet_
3038993. svd
12 Matz Jönsson. Vindkraftpark förstör för häckande örnar. Ystads Allehanda, YA. 26/1-
09. Elektroniskt dokument http://www. ystadsallehanda.
se/article/20090126/SKURUP/627758039/1806
13 Slutligt nej till Skottarrevet. Hallands Nyheter. 31/5-10 Elektroniskt dokument
http://hn. se/nyheter/falkenberg/1. 839758-slutligt-nej-till-skottarevet
14 Bertil Persson. Vindkraftsutbyggnad - var god dröj! Kungliga Skogs- och
Lantbruksakademien. Vindkraft – Javisst men inte alltid och överallt. Seminarium.
Stockholm. 2009-10-21. ISBN 978-91-85205-99-8, sid. 14-20. Elektroniskt dokument
http://www. ksla. se/file. asp?n=2330
Det påstås att vindkraft till skillnad från kärnkraft är förnyelsebar energi vilket är
felaktigt eftersom vindkraft till största delen beror av bidrag. Bidraget är i sin tur för
närvarande till 60 procent beroende av fossilkraft. Vindkraften är därför inte förnyelsebar
energi. Utan fossilkraftbaserade bidrag skulle inte ett enda vindkraftverk finnas i Sverige.
Fundamentalt inför val av olika energisystem är givetvis en livscykelanalys, LCA. En LCA
är gängse i en miljökonsekvensbeskrivning, MKB, men saknas i vindkraftverkindustrins
myter eftersom vindkraftverkens konstruktion oftast är okänd. Ur ansökan om
vindkraftstation å Middelgrund kan dock materialåtgången ungefärligen bedömas, Tabell
1 15. I LCA bör givetvis även energiåtgång för bidragsdelen ingå. För statsbidrag
(elcertifikat) beräknat på skattemedel i Sverige krävs energianvändning för mat, boende,
bostäder, transporter, sjukvård, skola omsorg, för de människor som genom sitt arbete
skall generera skattemedlen till vindkraftverken. Sveriges energiåtgång har därför logiskt
satts i jämförelse med Sveriges bruttonationalprodukt vilket har givit en rimligen
bedömning av energikostnaden för skattemedlen (elcertifikaten) eller ca 0. 20 kWh/kr i
ekonomiskt statsbidrag, Tabell 1. Av Tabellen framgår att det tar ca 2 år att skriva av
statsbidraget energimässigt. Till denna tid kommer en avskrivningstid om mycket
ungefärligen 3 år för material och arbete vid uppförandet av vindkraftverken 16 .
Eftersom vindkraftverkens konstruktion oftast inte är känd är det inte meningsfyllt att
göra en mer exakt LCA för material och arbete vid uppförandet av vindkraftverken. Sett
från ett LCA-perspektiv kan således energibalans uppnås först efter ungefärligen 5 år för
den föreslagna gruppstationen för vindkraft på Stora Middelgrund eftersom denna kräver
ett stort tillskott av energi för att uppföras.
Härvid måste också beaktas att de statligt reglerade subventioner (elcertifikat) som
krävs för uppförandet och driften (ca 50% av kostnaderna), förutsätter att landets
medborgare betalar skatter och andra avgifter som direkt eller indirekt måste bäras av
den svenska produktionen, och därvid också är en miljöbelastning.
Tabell 1 – Preliminär livscykelanalys, LCA, för Middelgrund vindkraftverkstation
inbegripet ett statsbidrag enligt Sveriges bruttonationalprodukt, 20 öre/kWh, ton, MWh)
Material (ton) FundamentKablarPlattformar PropellerTorn Transformator Totalt
(ton)
Energi
(GWh)
Aluminium 280 280
Bitumen 70 70
Bly 890 890
Koppar 2140 2160 4300
Polyeten 1295 1295
Polypropylen 155 54000 54155
PVC 340 340
Stål 86400 3500 1836002500 276000
Statsbidrag
(15 år, GWh)
4600
Energileverans
(15 år, GWh)
33750
15 Lars Ettarp. Remissvar angående ansökan om tillstånd enligt lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon för uppförande och drift av en gruppstation för vindkraft vid
Stora Middelgrund. Miljödepartementet. E-post: registrator@environment. ministry. se.
103 33 Stockholm. 2007-05-07, 5 sid.
16 Bertil Persson. Inlandsvindkraft industrialisering i smyg. Husbyggaren 2000 no 6.
2000, sid. 30-34.
7. Vindkraftverk subventioneras kraftigt av staten
Ekonomin för vindkraftverk är givetvis beroende av avskrivningstiden. En realistisk
avskrivningstid torde vara högst 15 år med ledning av en gruppstation av vindkraftverk
på södra Gotland. Denna monteras för närvarande ned efter just 15 års drifttid för att ge
plats för mer effektiva vindkraftverk än de som fanns för 15 år sedan. Stödet från privata
elkonsumenter och småföretagare (elcertifikat) uppgick till ca 36 öre per kWh vindel
2008. Totalt uppgick bidraget till vindkraftelen tiill ca 1 kr per kWh år 2009 17. Stödet är
statligt eftersom det är lagstiftat även om det benämns el-certifikat. Att förneka detta
stöd som görs av vindkraftverksindustrin är däremot en myt som visade sig vara sann.
8. Det kommer aldrig att gå att bygga 30 TWh vindkraft i Sverige till år 2020
Även om ett planeringsmål finns för denna ram är de ekonomiska realiteterna
gränssättande. När väl folk få gå från hus och hem och lämna sina företag p. g. a.
skenande vindelpriser kommer politikernas ambitioner vilja att tillföra än mer bidrag
kraftigt att svalna dvs. vindkraften är självstrypande. Även rent fysiska realiteter
begränsar vindkraften i synnerhet söder om Dalälven, om begränsningsvärden för buller
och skuggor skall uppfyllas 18. Norr om Dalälven kommer konkurrens av kärnkraftel 2020
från tre (3) då nybyggda kärnreaktorer att göra norrländska vindkraftverk meningslösa.
9. Man behöver bygga lika mycket reserv- och reglerkraft som man bygger
vindkraft
Att denna hävdade myt är sann inses enkelt då bleke råder. Endast ca hälften av dansk
vindel kan nyttjas eftersom reglerkraft saknas för resten 19. Av vindkraftverksindustrin
hävdad myt om reglerkraft förutsätter att all vindkraft byggs i Norrland samt att verken
uppvisar 2 750 fullasttimmar per år. Så är inte alls fallet utan överföringsförluster om ca
11 procent till Sydsverige skall beaktas. Vidare är antalet fullasttimmar på Norrlands fjäll
ca 2 200 per år – ännu lägre i de norrländska skogarna. Sammantaget är nuvarande
vattenkraft i Sverige inte alls tillräckligt för att reglera 30 TWh per år vindkraft.
Storbritannien torde vara det land i Europa som har längst erfarenhet av vindkraftverk.
Målen för vindkraften i Storbritannien var att producera 10 procent av totala elbehovet
2010 samt 15 procent av behovet 2015. Endast i Skottland nåddes målet men då blev
överföringsförlusterna till Storbritannien för stora för att lönsamhet alls skulle uppstå
med att använda vindkraft. Inte ens på blåsiga Cornwall klarades målet efter en
genomgång av 500 vindkraftverk som gjordes av Renewable Energy Foundation 20. Totalt
sett var effektiviteten i Storbritannien 24 procent av installerad effekt. I inlandet,
Hertfordshire, producerades bara 8 procent av installerad effekt. Slutsatsen i
Storbritannien var att vindkraftsmålet endast kunde nås om vindkraftverken placerades
till havs intill de städer dit elenergin skulle föras. Eljest gjorde överföringsförluster att
målet inte kunde nås.
Man behöver inte vara någon större expert påå vindkraft för att förstå att det blåser
mindre i Sverige än i Storbritannien. VIPs (Vindkraftens investerare och projektörer)
effektivitetssiffror för planerad svensk vindkraftverk, 35 procent, får därför ställas ifråga
21. Om vindkraftsmålet inte nås i Storbritannien så lär det heller inte nås i Sverige, i
17 Mattias Rapp. Claes Västerteg. Fagerström ser inte klimatutmaningen. Svd. 12/11-09.
18 Erik Skärbäck. Vindlokalisering i jordbruksbygder – potentialer och konsekvenser.
Lantbruksuniversitet. Alnarp. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Vindkraft –
Javisst men inte alltid och överallt. Seminarium. Stockholm. 2009-10-21. ISBN 978-91-
85205-99-8, sid. 48-57. Elektroniskt dokument http://www. ksla. se/file. asp?n=2330
19 Internationellt uttalande om vindkraft från Kungl. Vetenskapsakademien. 27/1-10.
Elektroniskt dokument http://www. mynewsdesk.
com/se/view/pressrelease/internationellt-uttalande-om-vindkraft-fraan-kunglvetenskapsakademien-
365831
20 D. Telegr. 9 dec. -06.
21 SvD 16 nov. -05.
synnerhet inte i inlandet. Effektiviteten för vindkraftverk i Sverige är därför lägre än för
den i Storbritannien, ca 22 procent 22. Detta är en stor skillnad visavi VIPs siffra om 35
procent i effektivitet. Oftast blåser det inte tillräckligt mycket för att full installerade
effekt skall kunna tas ut. Vid storm kopplas energin från vindkraftverket ur elnätet
eftersom turbinen då ställs vinkelrätt mot vindriktningen. Med tanke på de omfattande
erfarenheterna från Storbritannien torde således ca 25 procent i effektivitet vara mer
realistiskt vid en beräkning av lönsamheten. Det bör nämnas att effektiviteten för
Vattenfalls Lillgrund anläggning beräknas att bli 29 procent vilket är tämligen lika ett
realistiskt antagande om effektiviteten för gruppstationen för vindkraft vid Stora
Middelgrund 23. Det bör dock understrykas att nämnda gruppstation för vindkraft inte
ännu är driftssatt. Vad som generellt talar mot hög effektivitet till havs är givetvis
underhållsproblem, långt ute till havs, stormar, isbildning, etc. utom närkontroll för
brukaren. Sammantaget har av vindkraftverksindustrin hävdad myt visats sig vara sann.
10. Man får epilepsi av vindkraftverken på grund av att det flammande
solljuset som passerar genom vindkraftverkets vingar
Referens saknas för detta påstående från vindkraftverksindustrin. I
vindkraftverksindustrins mytiska skrift påstås att stora vindkraftverk bara skuggar inom
radien 1 km från verken, vilket är en myt. I och med att ett 160 m högt vindkraftverk
teoretiskt kan ses inom radien 40 km (m. h. t. jordens rundning) kan det också skugga
inom radien 40 km från vindkraftverket. Tidsrymden för att eventuellt utlösa epilepsi
torde heller inte vara beroende av den maximala begränsningstid för sannolik skuggtid
som finns, 8 timmar per år, utan någon minut kan vara tillräckligt. Det är vidare inte den
eventuellt epilepsidrabbade personen som skall visa att denna/e har drabbats av epilepsi
p. g. a. växlande skuggor från vindkraftverket utan vindkraftverksindustrins sak att
klargöra verkets ofarlighet enligt försiktighetsprincipen.
Miljöbalken uppställer nämligenstränga krav verksamheters lokalisering (MB 2:4). Den
plats skall väljas där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och
olägenhet för människors hälsa och miljön. Det må anmärkas att det enligt miljöbalken 2
kap 1 § även ankommer på den som bedriver eller önskar bedriva den aktuella
verksamheten att visa att miljöbalkens hänsynsregler iakttas. Verksamhetsutövarens
bevisbörda omfattar tekniska faktorer, verksamhetens lokalisering och effekter på
omgivningen samt olika säkerhetsfaktorer. Bevisbördeplaceringen stärker därmed
försiktighetsprincipens genomförande. Vindkraftverksindustrins hävdade myt kan vara
sann efter granskning av medicinskt expertis. Eventuellt kan denna effekt kräva
forskning före det att fler vindkraftverk får tas i drift.
11. Vindkraftverk bidrar enbart med någon ynka procent av Sveriges
elproduktion och kan aldrig ersätta kärnkraften
Det är helt korrekt som vindkraftverkindustrin påstår att vattenkraften gav mycket lite el
på 1700-talet eftersom nyttjade av elektrisk energi då inte var känd. Däremot nyttjades
såväl vindkraft som vattenkraft för mekanisk energi redan på 1700-talet. Den av
vindkraftverkindustrin i titelrubriken hävdade myten har således visat sig vara sanning.
12. Landskapet kommer bli fullt av rostiga, uttjänta vindkraftverk
Föreläggande om bankgarantier uppvisar rent för små belopp vilka dessutom överklagas i
högre instans t. ex. för Gummaråsen, Varbergs kommun. Det är även oklart om en
garanti på längre sikt än 10 år är juridiskt korrekt. I Örum på Österlen finns sedan 20 år
ett uttjänt vindkraftverk vilket för övrigt inte har tagits i bruk. Eftersom tornet är av
betong rostar det inte. Vindkraftverksindustrins myt har således visat sig vara sanning,
om vindkraftstornen görs i stål. Även om de inte rostar så står de kvar.
22 www. vindstat. nu
23 Mångmiljardsatsning på vindkraft. Stockholm TT. SvD. 16 november 2005 (Bo
Källstrand, Svensk Energi, Matthias Rapp, Vindkraftens investerare och projektörer, VIP).
13. Ett vindkraftverk producerar inte ens den energi som gått åt vid
tillverkningen
Vindkraftverksindustrins siffra om mellan tre (3) och nio (9) månader för att återvinna
den energi som åtgår för tillverkningen avser ett havsbaserat vindkraftkraftverk som går
för fullt vilket inte är med sanningen överensstämmande. Det krävs också mycket mer
energi för att uppföra en vindkraftsstation än den som åtgår för tillverkning av själva
verket såsom grundläggning, vägar, kablar, transformator, underhåll, försäkringar,
skrotning, etc. och inte minst energi för att åstadkomma bidraget till vindkraftverket.
Realistisk avskrivningstid för att kompensera den energi som åtgår till att uppföra, driva
och återställa naturen efter vindkraftepoken varierar därför mellan 5 år och 7 år 24
14. Vindkraftverk bidrar inte till att miljön förbättras utan tvärtom
Vindkraftverksindustrin påstår i sina förmenta myter att Sverige importerar polsk, tysk,
dansk kolkondeskraft vilket är en myt. Vindkraftverksindustrin påstår vidare att svensk
vindel skall exporteras. Logik saknas i detta resonemang dvs. att importera kolkondens
och samtidigt exportera vindel. Vindelen är i själva verket problemet som behöver
regleras och definitivt inte kan exporteras. Ingen vill köpa el från en kraftkälla som bara
går att slå av då det blåser lagom mycket och inte är minusgrader men inte går att slå på
då det inte blåser lagom mycket eller fryser is på turbinbladen (mellan + 2 grader Celsius
och minus 15 grader Celsius). Återigen: vindel är inte förnybar eftersom bidraget till
vindelen (elcertifikat, m. m. ) inte är förnybart utan i Sverige till 60 procent baseras på
fossilbaserad kraft. Vidare skapar svensk vindkraft enligt Tabell 1 mycket stora
miljöbelastningar utomlands i samband vid tillverkning av aluminium, bitumen, bly,
koppar, polyeten, polypropylen, PVC, stål, m. m. Av vindkraftverkindustrin hävdad myt
om vindkraftverkens om påverkan av miljön är sann.
15. Våra fastighetsvärden kommer att minska kraftigt om man bygger
vindkraftverk i närheten
Vindkraftverksindustrin påstår att frågan om sänkta fastighetsvärden är svår att besvara
eftersom det finns så få vindkraftverk i Sverige och har därför tillsatt en egen
vindkraftsvänlig konsult för att klarlägga frågan. Antalet vindkraftverk i Sverige torde
dock inte öka för att vindkraftverksindustrin påstår att en konsult skall lösa frågan,
snarare tvärtom. I Danmark sjönk fastighetsvärden för 56 procent av fastigheterna inom
en radie av 20 gånger höjden av vindkraftverket dvs. upp till en radie om 4 km för ett
modernt svensk vindkraftverk i skogen. På motsvarande sätt som i Danmark minskar
därför även fastighetsvärdena intill vindkraftverk i Sverige; minst 7 mdkr vid en
utbyggnadsgrad om 30 TWh vindel per år 2020. Samstämmig dansk forskning visar
således att värdet på fastigheter sjunker när vindkraftverk uppförs. Ljudet från
vindkraftverken tillsammans med det faktum att de syns på så långa avstånd gör att
många drar sig för att köpa fastigheter i närheten av vindkraftverk, vilket får till följd att:
1. Den som uppför vindkraftverk, eller andra konstruktioner som ger ifrån sig
miljöstörningar, är skyldig att ersätta dem som drabbas av värdeförluster på sina
fastigheter. Regler om detta finns i miljöbalkens 32 kap. § 3 och § 6 25 Detta
gäller även om vindkraftverket håller sig inom tillåtna gränser vad gäller
ljudnivåer och annat. Vindkraftverksindustrin bör istället redan i detta skede fästa
din uppmärksamhet på detta;
2. Om vindkraftverk uppförs på grannfastigheter kommer detta att leda till att värdet
på grannfastigheterna sjunker. De kommer då att kräva markägaren på ersättning
för denna värdeminskning. Konsulterade jurister delar denna bedömning enl. MB.
24 Bertil Persson. Bemästra landvindkraft. ISBN 978-91-86007-50-8. 2009, 300 sid.
Elektroniskt dokument http://www. landskapsskydd.
se/pic/Bemastra2009_50LandvindkraftForordInnehallOmslag. pdf
25 Miljöbalken. Elektroniskt dokument http://www. notisum. se/rnp/sls/lag/19980808.
HTM
Av vindkraftverkindustrin hävdad myt om vindkraftverkens påverkan på fastighetsvärden
har således visat sig vara sann – i Danmark.
16. Det kommer att bli ett säkerhetsavstånd till varje vindkraftverk på 400
meter vilket gör att man inte får vistas eller gå i området
Det finns redan nu ett säkerhetsavstånd till vindkraftverk med avseende på iskastning,
m. m. Boverket kräver ett säkerhetsavstånd om 1,5 gånger (navhöjd plus
turbindiameter) 26. För ett modernt vindkraftverk i skog om 200 m rör detta sig om
1,5x(150+100)=375 m säkerhetsavstånd t. ex. intill allmänna vägar, cykelbanor, etc.
Juridiskt sett råder ett strikt ansvar för verksamhetsutövaren och markägaren för
eventuella olyckor inom Boverkets säkerhetsavstånd. Det är således
verksamhetsutövaren och markägaren sak att eventuella olyckor inom Boverkets
säkerhetsavstånd bemästras vilket torde vara svårt om ett vindkraftverk t. ex. placeras
med avståndet 170 m till E22 vid Skarhult, Eslövs kommun, eller för Vattenfalls
vindkraftverk endast 60 m från vägen mellan Ö Herrestad och Tommarp, Simrishamns
kommun. Ett eventuellt miljöstillstånd stärker ett strikt ansvar för verksamhetsutövaren
och markägaren eftersom dessa genom miljökontroller själv kontrollerar verksamheten.
Det är tämligen lättfattligt att inse skadeståndets storlek om bilar på väg E22 plötsligen
börjar träffas av skurar av isbitar. Trafikintensitet är mycket stor med tiotusentalet
passerade fordon per dag. På vägen vid Ö Herrestad finns ofta fotgängare, även
vintertid, höst och vår då frysrisk föreligger av is på turbinbladen. Skåne är speciellt känt
för isbildning på t.ex. kraftledningar till följd av närheten till havet. Elledningar kastar
dock sällan is – endast i kombination med kraftig blåst. Vindkraftverk kastar ständigt is
så snart sådan bildas på turbinbladen.
Skadestånden i de bägge exemplen faller strikt på verksamhetsutövaren och
markägaren. Vindkraftverkindustrins information om säkerheten kring vindkraftverk är
vilseledande och utan saklig grund. Egenreferensen är i detta fall ovanligt stärkt:
Nätverket för Vindbruk, en till vindkraftverkindustrin synnerligen närstående organisation
om än statsfinansierad men helt utan transparens. Av vindkraftverkindustrin hävdad myt
om vindkraftverkens säkerhetsavstånd har således visat sig vara sann – enligt Boverket.
17. Vindkraftverk, VKV, avger lågfrekvent buller av betydelse för människan
VKV blir större och större 27. Oro har därför uppstått för att lågfrekvent buller skall
påverka grannarna menligt. Resultat av fältmätningar av VKV inom projektet hemlighölls
dock varför dess rapport begränsas till en analys av de fysiska mätningarnas utförande.
Rapporten omfattar 48 VKV. Undersökningen visar att stora VKV med en effekt mellan
2,3 och 3,6 MW sänder ut mer lågfrekvent buller än VKV med upp till 2 MW i effekt. På
längre avstånd från VKV blir det lågfrekventa bullret än mer accentuerat eftersom buller
med högre frekvens absorberas mer av luften än buller med låg frekvens.
Sammanvägt lågfrekvent buller enligt dB(A) utgör en väsentlig del av totalt uppmätt
buller utomhus. Lågfrekvent buller inomhus blir beroende av bostaden bullerisolering.
Även om bullret utomhus intill bostaden ligger under dansk tillåten bullernivå, 44 dB(A),
finns risk för att lågfrekvent buller inomhus skall störa grannarna. Om bullernivå
utomhus är lägre än 35 dB(A) minskar påverkan av lågfrekvent inomhus buller avsevärt.
Utsänt buller enligt dB(A) stiger proportionellt med effekten på VKV varför samma
bullerstörningar uppstår per ytenhet runt stora VKV som runt små med en förskjutning
av frekvensbandet nedåt för stora VKV. Stora skillnader föreligger i uppmätt källbuller
från stora VKV även om det är samma modell och storlek.
26Svenska erfarenheter av vindkraft i kallt klimat − nedisning, iskast och avisning. Elforsk
rapport 04:13, maj 2004, 3 sid.
27 Henrik Møller og Christian Sejer Pedersen. Lavfrekvent støj fra store vindmøller. ISBN
978-87-92328-30-4. Aalborg universitet. 2010, 53 sid.
En säkerhetsmarginal bör därför användas för att undvika av tillåten bullernivå
överskrids. Säkerhetsmarginalens storlek kan beräknas enligt fastställda metoder men
detta tillämpas sällan. Vid vissa atmosfäriska förhållanden kan i synnerhet lågfrekvent
buller spridas mycket längre än vad som normalt antas vara fallet. Kunskap saknas om
detta. Infrabuller från VKV, dvs. med frekvens lägre än 20 HZ, saknar betydelse för
människan. Det ingick 48 VKV vid mätningarna av lågfrekvent buller i det danska
projektet varav elva (11) VKV med en effekt större än 2 MW.
Uttalandet är också märkligt eftersom ett examensarbete nyligen framhöll behovet av
ökad bullerisolering av hus intill stora stationer av vindkraftverk, Tabell 2 28. Tabell 2
visar erforderlig bullerisolering av hus för att uppfylla Socialstyrelsens krav på
lågfrekvent bullernivå inomhus. Tabell 2 visar att ingen bullerisolering krävs av
lågfrekvent buller för ett (1) verk vid 40 Hz. För sjutton (17) verk krävs 5 dB i
bullerisolering medan 10 dB krävs för 60 verk. Lågfrekvent buller hörs på stora avstånd.
Lågfrekvent buller mellan 32 och 200 Hz dämpas mindre med ökande avstånd än vad
högfrekvent buller gör. Avståndet mellan gruppstationen och bostaden måste därför ökas
mer för att bemästra lågfrekvent buller än för att bemästra högfrekvent buller. Antalet
VKV i gruppstationen har större betydelse för den lågfrekventa bullernivån än avståndet
mellan gruppstationen och bostaden.
Tabell 2 – Erforderlig bullerisolering av hus för att uppfylla Socialstyrelsens krav på
lågfrekvent bullernivå inomhus med hänsyn till emissioner från vindkraftverk, VKV.
Svängningstal (Hz) 1 VKV-1 km 17 VKV-0,75 km 60 VKV-1 km
32 1 7
40 5 10
50 1 7 14
63 5 7,5 13,5
80 6 12 11
100 7 16 11
125 9 14 9
160 10 15 7
200 10 14 7
Statlig planering har lett till att vindkraftverk byggs för nära bostäder. Dessa kan därför
få bullerisoleras i efterhand. Värst utsatta är bostäder norr om vindkraftverk. De har ofta
fönster mot söder. Fönster ger nästan ingen isolering mot lågfrekvent buller. Dämpare
kan sättas in mellan glasen för att förbättra bullerisoleringen något. Nästa steg blir att
minska fönsterytan. Hälften så stora fönster förbättrar isolering mot lågfrekvent buller
mycket. Svenska träväggar har sämre isoleringen mot lågfrekvent buller än tegel- och
betongväggar. Detta gör att isoleringen mot lågfrekvent buller är sämre i Sverige än
utomlands där tegel- och betongväggar används. Utomlands byggs heller inte stora
vindkraftverk 0,5 km från bostäder eller gruppstationer av stora vindkraftverk 1 km från
bostäder utan till havs 29.
Sammanfattningsvis kan konstateras att vindkraftverksindustrins förmenta myter
samtliga har visat sig vara sanna.
Bertil Persson, tekn. Dr, docent i byggnadsmaterial
28 Per Lindkvist och Martin Almgren. Ljudisolering i bostadshus mot ljud från
vindkraftverk. Bygg & teknik. 3/10 2010, sid. 60-62.
29 Bertil Persson. Bemästra landvindkraft. ISBN 978-91-86007-50-8. Bara. 2009, 300 sid.
 

Pressrelease

Pressrelease från FFSV:

Styrelsens ordförande sedan starten i augusti 2009, Billy Anklew har på egen begäran 2010-07-10 vid föreningens styrelsemöte lämnat posten som ordförande i FFSV. Billys engagemang i det egna företaget, vars mest hektiska tid är under sommarmånaderna, gör det svårt för honom att även fungera som ordförande i FFSV. Som ytterligare grund för beslutet vill Billy undvika en sammanblandning mellan ordföranderollen i FFSV och det faktum, att han kommer att ägna mycken tid åt politiskt arbete för Moderaterna i Härjedalen under höstens val. FFSV är en uttalat opolitisk idéell förening, vilket Billy på detta sätt markerar att han respekterar. Han kvarstår dock i FFSV:s styrelse som dess sekreterare.

Som ny tf. ordförande fram till extra- eller ordinarie föreningsstämma valdes FFSV:s styrelsemedlem och sekreterare sedan starten, Inger Wetterstrand. Ingers tillträde som ny ordförande efter Billy borgar för en fortsatt stark lokal förankring av föreningen.

Vår bevakning av utvecklingen för vindkraftsetableringen i sydöstra Härjedalen fortsätter givetvis med oförminskad uppmärksamhet. Nu gäller det för alla, som har intresse av att bevara Lillhärdal från storskalig vindkraft, att ta del av det utställda förslaget: ”Tillägg / fördjupning Översiktsplan”, som finns utställt på flera ställen i kommunen. FFSV kommer att lämna föreningens och dess medlemmars syn på det utställda beslutet inom tiden för synpunkter, senast 2010-09-13.

Lillhärdal 2010-07-11

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV

Styrelsen
 

Stå för vad ni tycker, lillhärdalingar

Replik på artikel i LT den 4 juni "Lillhärdalsbo - det här är dödsstöten för bygden"

Läs mer

 

Medlemsantalet ökar

Föreningen har nu 732 medlemmar
 

Vindkraften, nyckeln till en utbyggd vattenkraft?

Vindkraftsförespråkarna påstod, att vindkraften skulle minska CO2-utsläppen i kraftproduktionen. När det blev klart att vindkraftverken inte är miljövänliga och att vi inte har några CO2-utsläpp från vår kraftproduktion övergick man till att hävda, att vi av solidaritet med andra länder, som släpper ut mycket CO2 och riskerna med en hotande klimatförändring, skulle exportera denna ”gröna kraft” till våra grannländer. Även detta är vilseledande propaganda. Vindkraften duger inte till att exportera, dess leveranser är för opålitliga eftersom de styrs av vinden. När högtryck och bister vinterkyla råder finns ingen vind, likadant är det under högtryck och värmebölja sommartid, när vi behöva spara vattenkraften i vattenmagasinen, då finns vindkraften inte! Vindkraftverken levererar i genomsnitt el var femte dygn när vinden finns, detta är inte hållbart i ett energisystem.  

Det är ”reglerkraften”, den nödvändiga backupkraften för den opålitliga vindkraften, som är basen i en ny och mycket lönsam elexportindustri – inte vindkraften! Kraftbolagen vill exportera nyutbyggd vattenkraft. Då det är en stor miljöpolitisk utmaning, att ändra vattendomarna och få alla tillstånd för ytterligare vattenkraftsutbyggnad, går man omvägen via vindkraftens behov av ”reglerkraft” främst från vattenkraften. En utbyggnad med ytterligare ca 30 % av vattenkraften, blir enligt miljökämpen Björn Gillberg nödvändig, om regeringens mål om 30 TWh vindkraft skall uppnås. Därmed har kraftbolagen, på elkundernas bekostnad via elcertifikat för ”förnyelsebar kraft”och rena statsbidrag, lyckats få till den önskade utbyggnaden av vattenkraften. Denna kan sedan exporteras till mycket goda vinster – för de stora kraftbolagen!

Resultatet för svenska folket, som bekostat utbyggnaden är förstörd natur med vindkraftverk och allt vad dessa för med sig av negativ påverkan på livsmiljön, ytterligare påverkan på sjösystem och älvar, samt ett minskat ekonomiskt utrymme för angelägna reformer i Sverige. Sist men inte minst får vi ett betydligt högre elpris, p.g.a. de helt onödiga kostnaderna förknippade med den bidragsberoende vindkraftsutbyggnaden och dess mycket opålitliga leveranser till elnätet.

När regeringens mål om 30 tWh till 2020 ev. har uppnåtts, kommer mer än 10 miljarder om året att tvingas av hushållen och betalas som bidrag till vindkraftsbolagen, detta bör väljarna rimligen inte acceptera, vilket i förlängningen innebär en mycket stor risk för vindkraftbranschens, bankernas, pensionsspararnas och markägarnas  ekonomiska ställning.

Frågan, ”var skall vi få den utökade och för vindkraften nödvändiga reglerkraften ifrån?”, är en av de viktigaste att ställa idag. Det är mycket svårt att få något svar. Behovet t.o.m. förnekas av vindkraftsindustrin! Det cyniska läggspelet om vattenkraften, med hjälp av den för samhällsekonomin, miljön, naturen och grannsämjan ute i byarna förödande vindkraften, måste upp till granskning och debatt. Det är inte elkonsumenterna och skattebetalarna, som skall finansiera investeringarna i en ny och mycket lönsam kraftexportindustri, det skall de stora och mycket vinstrika bolagen klara av själva, med egna och lånade medel. Att låta elkonsumenterna stå för notan, medan vinsterna stannar i de stora bolagen är utmanande i ett land, där många fortfarande lider av vinterns skyhöga kostnader för elen och oroar sig för fortsatt stigande elpriser.

Björn Törnvall,
medlem i FFSV, Lillhärdal
 

Kommunen nobbar fyra vindkraftsparker

Hylte kommun utnyttjade i veckan sitt kommunala veto för att säga nej till fyra olika vindkraftsparker i kommunen
Läs mer
 

Till alla medlemmar i FFSV

Jag har av Länstidningen i Östersund blivit anklagad för det allvarliga brottet urkundsförfalskning. Anklagelsen publicerades 14 maj 2010 av journalisten Håkan Degselius i en artikel, där han citerade en ”anonym källa”. Anklagelsen är grundlös. Jag ser  den som ett brott mot god journalistisk sed och etik.

Anklagelsen mot mig som namngiven person har skett utan kontroll av bakgrunden och är baserad enbart på en anonym källa. FFSV blandas helt felaktigt ihop med fiskerättsinnehavarnas agerande vid Lillhärdals FVOF:s extrastämma, där jag deltog som fiskerättsinnehavare för egen del och befullmäktigad för andra icke närvarande.  

Det påstådda brottet skall enligt artikeln bestå i, att jag företrädde ett antal medlemmar genom deras fullmakter. Eftersom jag bara kunde rösta för ett begränsat antal fullmakter, transporterades de överskjutande till andra, av mig väl kända och vid stämman närvarande personer. För fullmaktsgivarnas räkning utförde vi deras önskemål vid en påkallad omröstning. Förfarandet godkändes av stämmans ordförande i närvaro av representanter för Länsstyrelsen i Jämtlands län och för Härjedalens kommun. Röstningen genomfördes, beslut fattades, protokoll skrevs och justerades. Allt var i sin ordning.

Degselius och hans tidning har i efterhand framfört en helt ogrundad anklagelse om urkundsförfalskning, med hänvisning till en anonym källa. Att falskeligen anklaga mig för ett så allvarligt brott i skydd av anonymitet, måste vara ett grovt journalistiskt övertramp. De vidriga häxprocesserna hade sitt ursprung här i Lillhärdal. Oskyldiga brändes på bål enbart p.g.a. spridda rykten. Jag hade hoppats, att vi skulle ha kommit längre än så idag. Men just nu är jag, genom Länstidningens artikel, ”var mans niding”. Häxprocessernas "ingen rök utan eld" kan inte opåtalat tillåtas leva vidare!

FFSV har inget emot att befinna sig ”i blåsväder”, syftet med vår verksamhet är att informera om vad vindkraftutbyggnaden innebär för lokalbefolkningen. Att vissa som tror sig ha vinning av vindkraften, reagerar på vårt brev med information om gällande lagar och regelverk kan tyckas märkligt, men visar bara att vår information behövs. Alla läskunniga kan för övrigt se, vad som gäller om skadestånd och markägarnas solidariska ansvar för detta, i kapitel 32 i Miljöbalken.

Föreningen FFSV och dess styrelse tar gärna en debatt med sakliga argument kring vindkraften, men att vi skall klä skott för mycket märkliga turer i en helt annan förenings styrelse, tycker vi är oacceptabelt. Lika oacceptabelt och fegt är det, att anonymt framföra anklagelser mot mig om ett grovt brott!  Att utan att ta reda på fakta, publicera dessa grundlösa anklagelser i en tidning, under hänvisning till anonymitetens källskydd, är dessutom så fult och illvilligt gjort, att det inte får lov att passera utan åtgärd! Jag har därför anmält Länstidningen och Håkan Degselius till Pressombudsmannen för deras tilltag.

Billy Anklew, ordförande, Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV
 

Information om vindkraft

Härjedalens kommun har upprättat ett samrådsförslag gällande möjligheterna att etablera vindkraft i sydöstra delarna av kommunen. Kommunen anordnar nu ett informationsmöte om samrådsförslaget. Observera att denna information gäller för hela området och anordnas på
Folkets hus i Sveg, onsdagen den 5 maj, kl. 19.00.
 

Informationsmöte

FFSV bjuder in representanter från byarna till ett informationsmöte
i Lillhärdals Folkets hus, söndag den 25, april kl. 10:00
 

Världsrekord av Rabbalshede

Rabbalshede Kraft AB                Lillhärdal 2010-04-21
Marknadsvägen 1
457 55 Rabbalshede







Betr,: Er i Lillhärdal nyligen till hushållen utdelade broschyr, ”Varför vindkraft?”


Saklig information till de boende i Lillhärdal om vindkraften har hittills varit närmast obefintlig från exploatörernas sida, tyvärr ser vi inte någon förbättring av situationen! Rabbalshede har nu delat ut en broschyr med titeln:”Varför vindkraft?” i brevlådorna i Lillhärdal. Den är i våra ögon mer ett exempel på att ”Skam tycks gå på torra land” än någon saklig information.

Svaren på broschyrens inledande fråga tycks i huvudsak vara: För att exportera i Sverige onödig kraft till utlandet, för att vi av ”miljöskäl” skall offra vår natur för att producera svindyr vindkraft till länder, som idag förorenar med CO2, för att ge arbetstillfällen till kraftindustrins kringresande ”rallare” under byggtiden, för att ge någon procent av intäkterna från kraftförsäljningen till de markägare som arrenderar ut sin mark till vindkraftverk, för att
– kanske – ge en viss ersättning till bygden i form av de mutor som kallas ”bygdepeng”, något exploatörerna givetvis varken vill eller har skyldighet att betala.

Man glömmer dock att nämna, att de stora pengarna som givetvis kommer från de för vindkraftens ”lönsamhet” helt nödvändiga bidragen från hushållen, främst hamnar hos kraftverksägarna utanför Härjedalen och förmodligen även utanför Sverige. Att sprida kunskap är som sagt välkommet och nödvändigt, Rabbalshedes mer än lovligt vinklade ”information” i den utdelade broschyren, ger dock upphov till många frågor till bolaget. Bland andra följande, som vi gärna vill att bolaget ger Lillhärdals befolkning sina svar på;

1.    Rabbalshede påstår, att den ökande användningen av fossila bränslen med ökande utsläpp av CO2 orsakar en ökande global uppvärmning. Vad stöder uppfattningen att mer CO2 skulle höja temperaturen?

2.    Hur många permanenta arbetstillfällen blir det kvar i bygden per verk, när vindkraftsrallarna byggt klart och rest vidare?

3.    Ansvaret för återställandet av naturen när vindkraftverken slutar vara ”lönsamma”, märkligt nog samtidigt som bidragen upphör efter 15 år, är ägarens, men var finns denne, när det då skall betalas ca. 1,5 miljon för jobbet?

4.    Är det inte så, att Miljöbalken föreskriver, att markägaren är solidariskt ansvarig med ägaren för alla kostnader för inlösen av fastigheter, skadestånd och återställande av marken?

5.    Är det inte så, att både låg- och högsvängande ljud stör omgivningen runt vindkraftverk och att det lågsvängande pulserande ljudet som hörs på längst avstånd från verken, förstärks kraftigt vid större grupper av vindkraftverk?

6.    Hur kan ni säga att ”riskerna för fågellivet verkar vara små”, när alla idag vet, att vindkraftverk utgör en mycket stor risk för och på ett mycket effektivt sätt slår ihjäl eller vingklipper stora rovfåglar och ugglor?

7.    Har ni inte ens sett filmen från Norges västkust, där det tidigare så rika beståndet av havsörn nu är helt utraderat av vindsnurrorna?

8.    Menar ni verkligen att vindkraftverk skulle vara något som älgar och rådjur vill ha i sin närhet, kan det inte istället vara så, att de liksom många andra i Sverige idag inte ges något annat val?

9.    Hur kan ni säga, att er önskade ”vindkraftspark” vid Södra Åndberget inte skall behöva uppfylla i EU:s Maskindirektiv, uppställda lagligen gällande säkerhetskrav för maskiner, på stängsling och låsta grindar för allmänhetens skydd?

10.    Vilken kostnad per producerad kWh är högst, ca. 0,50 kr för ny kärnkraft eller ca. 1, 50 kr för ny vindkraft?

11.    Vilken kraftkälla ger mest tillbaka per insatt krona i investering, vatten- kärn- eller vindkraft, vilket sätt att skapa kraft är effektivast per investerad krona?

12.    Så över till Rabbalshedes första världsnyhet! 90% effektivitet från vindkraftverk har aldrig uppnåtts någonstans i världen. Skottlands blåsiga västkust kan ge uppåt 35% effektivitet i undantagsfall, i Sverige är medelvärdet ca. 22 % , i skog som det gäller i Lillhärdal ca. 16%. Hur är det möjligt att Rabbalshede kan bygga vindkraftverk, som ni påstår har världens i särklass högsta effektivitet, nämligen 90%?

13.    Den andra världsnyheten! Alla vindkraftverk behöver 90% ständigt tillgänglig annan kraft, för att stötta med, när vindkraftverk inte kan leverera under genomsnittligt fyra dygn av fem. Vad är det som gör att just er planerade ”park” inte kräver någon utbyggd backup-kraft, något som varenda vindkraftverk i övriga Sverige och världen behöver?

14.    Är det inte så, att landets ca 1.100 existerande vindkraftverk, huvudsakligen i Sydsverige, med de begränsningar som stamnätet har för att föra ned ersättningskraft från norra Sverige, orsakar ett ökande behov av importerad smutsig fossileldad kraft för att kunna vara med i elförsörjningen?

15.    Betyder inte detta att vindkraftverken, istället för att vara en lösning på ett icke existerande ”utsläppsproblem” från kraftproduktion i Sverige, orsakar ständigt ökade utsläpp av CO2 i vårt närområde med sitt behov av ständigt insatsberedd fossileldad kraft?

16.    Är ni inte rädda för, att ni med alla felaktigheter och ”världsnyheter” i er marknadsföring grovt missbedömer Lillhärdalsbornas intelligens och förmåga att genomskåda er bluff om effektivitet och förmåga att verka utan stöd av ökad och utbyggd vattenkraft?


Som sagt, information är bra och välkommen, men det får vara måtta på skönmålningen och bluffandet! Vi tar gärna en seriös debatt med er, där ni får redovisa och förklara era sensationella siffror för oss inför byborna i Lillhärdal. Bondfångeri kanske går hem på Västkusten, men här uppe är det varken välkommet eller särskilt gångbart!  


Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV




Billy Anklew, ordförande


CC:     Gunnar Olofsson, vindkraftssamordnare, Lillhärdal
Länsstyrelsen i Jämtlands län
Miljö- & byggkontoret i Härjedalens kommun
Länstidningen
Tidningen Härjedalen
Östersundsposten
 

Medlemsantalet ökar

FFSV har nu 690 medlemmar!
 

Facebookgrupp mot vindkraftplaner

Svegsbördiga folkpartipolitikern Maria Weimer har startat en facebookgrupp mot storskalig vindkraft i Härjedalen.
På kort tid har hon fått in 243 medlemmar

Läs mer

 

Till alla medlemmar och sympatisörer! Viktigt meddelande!

Hej alla FFSV-medlemmar och sympatisörer!

Vi vill först och främst tacka Er alla för Er mycket fina uppställning för bygden och för föreningen, i samband med att vi bad alla skriva och skicka in sina synpunkter på vindkraftsutbyggnaden till Härjedalens kommun senast 2010-03-05. Hela 525 brev och e-brev kom in till kommunen (!) varav 94% inte ville ha vindkraft alls, max tio stycken verk i gamla Lillhärdals kommun eller max 30 verk i södra/östra Härjedalen, allt detta ryms inom den nuvarande översiktsplanen. Helt fantastiskt att så många hörsammade vår uppmaning att reagera! Ni överträffade alla våra förväntningar med bred marginal! TACK för Er insats, den värmde och sporrade oss ytterligare!

Kommunledningsutskottets (Klu) tre socialdemokrater och med dem nära samarbetande centerpartist, besvarade detta rungande nej till storskalig vindkraft med, att besluta föreslå en möjlig utbyggnad av 167 vindkraftverk i vår del av Härjedalen, varav 100 runt Lillhärdal! Så mycket bryr sig dessa partier alltså om folkviljan! Det kan tyckas ganska djärvt av dem, eftersom det är valår i år! Vox Humana reserverade sig glädjande nog mot beslutet och håller fast vid att översiktsplanen ej behöver ändras. De politiker i Klu., som bestämde vilket alternativ som skall gälla och läggas fram för behandling var:

Gottfrid Jonsson, (S), ordförande, Tännäs,
Anders Häggkvist, (C), vice ordförande, Vemdalen
Gunilla Hedin, (S), ledamot, Lillhärdal
Maj-Lis Larsson, (S), ledamot, Hede
Michael Bellman, (VH), ledamot, Sveg


Tala gärna om för dessa politiker, vad Ni tycker om deras sätt, att köra över Era önskemål och Er vilja, genom att tillåta en storskalig vindkraftsutbyggnad i södra/östra Härjedalen. I västra Härjedalen tillåts inte vindkraftverk efter enkätsvar från några hundra turister, för att detta skadar turismen. I övriga Härjedalen kör man över de fastboende, övriga medlemmar av kommunen och struntar helt i turismen!  

Nu skall det beslutade alternativet ligga till grund för ett ”samråd” och ställas ut, allt för att ”allmänheten” än en gång skall få tillfälle att yttra sig över förslaget och påverka det förslag som Klu därefter lägger fram, för ett beslut på ett extra kommunstyrelsemöte den 16 juni 2010. Det tycker vi är bra, därmed blir de olika partiernas ställning till vindkraftsfrågan känd och denna blir därför en valfråga i valet i september.

Det är mycket viktigt, att vi alla som givetvis fortfarande vill rädda bygden från vindkraftsmarodörerna och finanshajarna, än en gång skriftligen talar om för kommunen, vad vi tycker om detta sätt att förstöra ”Europas närmaste vildmark”! Tidigare insända synpunkter räknas nu inte längre, därför måste vi alla än en gång säga vad vi tycker. Vi får inte låta oss tröttas ut av denna demokratiska process, som är menad att säkerställa, att vi alla får vara med och påverka skeendet. Vi måste noga bevaka detta och följa med i turerna kring samråd och utställning.

Vi kan lova Er, att vi kommer att göra allt för att bevaka, att Era röster skall bli hörda genom Era brev eller e-post inom utsatt tid för synpunkter. Vi kommer givetvis från FFSV:s sida, att arbeta hårt vidare för att med information och alla till buds stående lagliga medel stoppa den föreslagna industriella skövlingen av vår bygd. Men vi måste fortsatt ha Ert fina stöd bakom oss för att lyckas. Vi känner att vi har Ert stöd, tillsammans är vi starka!

FFSV har som mål, att verka för att ingen storskalig utbyggnad av vindkraftverk kommer att möjliggöras genom en ändring av gällande översiktsplan. Vi accepterar därför inte det förslag, som Klu nu har beslutat lägga fram för samråd och utställning. Vad vi tycker om detta och om handläggningen i övrigt framgår tydligt på vår hemsida. Gå gärna in på den och läs!

www.ffsv-lillhardal.tk  

Vi har sett i medlemsförteckningen, att det är mycket vanligt, att bara en medlem av familjen listar sig som medlem i FFSV. Alla familjemedlemmar är givetvis lika välkomna som medlemmar i föreningen. Blir vi fler blir vår röst starkare! Vi är stolta över att vi idag har över 660 medlemmar, men vi vill gärna fortsätta att växa. Anmälan av nya medlemmar görs enklast på hemsidan. Tack för Ert engagemang, Ert stöd för vår kamp är helt avgörande för utvecklingen!

Visa att Ni står bakom oss även senare i vår, när Era brev kommer att krävas än en gång. Vårt mål är, att nästa gång överträffa det antal som skickades in till kommunen före 2010-03-05. Vi är övertygade om, att det går med den energi och det engagemang Ni visade då. Dessutom har vi nu med oss en grupp härliga ungdomar, som stöder vår kamp via sin Facebook-grupp. Gruppen har idag över 230 medlemmar! Den heter Stoppa vindkraftens ockupation av Härjedalen!

Tack än en gång för Ert stöd och bästa hälsningar,

Lillhärdal 2010-03-19

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV

Styrelsen
 

Medlemsantalet ökar

I dag är vi 665 medlemmar
 

Harry Frank: Vindkraften kräver dessa kolkraftverk

  • Harry Frank artikelHarry Frank artikel

 

Kommer Härjedalens kommuns Kommunledningsutskott (Klu) & Kommunfullmäktige att bidra till, att tillverkare av vindkraft i kallt/isigt klimat och vindkraftverkens verksamhetsutövare kommer att begå lagbrott? Läs FFSV:s brev till kommunen

Kommunstyrelsen, Lillhärdal 2010-03-10

Härjedalens Kommun

Medborgarhuset

842 80 Sveg

Kommer Härjedalens kommuns Kommunledningsutskott (Klu) & Kommunfullmäktige att bidra till, att tillverkare av vindkraftverk i kallt/isigt klimat och vindkraftverkens verksamhetsutövare kommer att begå lagbrott?

Varför vilseleder Härjedalens kommun kommunmedborgarna genom att i underlagen för vindkraftsetableringens samråd vid upprättande av översiktsplaner, detaljplaner och bygglovsprövningar inte alls redogöra för de mycket farliga säkerhetsrisker, som vindkraftverk utgör i isigt/kallt klimat?

Varför beskriver och uppger inte Härjedalens kommun hur ineffektivt rotorbladens uppvärmningssystem är i isigt/kallt klimat dvs., att ”commercial de-/anti-icing systems not yet available for medium and severe icing conditions” enligt projekt “IEA RD&D Wind Task 19 - Wind Energy in Cold Climates”?

Kommer Härjedalens kommuns kommunfullmäktige att bidra till att vindkraftverkens tillverkare och verksamhetsutövare/arbetsgivare kan begå lagbrott genom, att Kommunledningsutskottet (Klu), respektive Miljö- & byggnämnden inte beaktar behovet av ett inhägnat riskområde runt vindkraftverk i planarbetet och genom att utfärda "slutbevis" om att kontrollplanen uppfyllts i enlighet med 9 kapitlet 10 § Plan och Bygglagen (1987:10), trots att vindkraftverken inte uppfyller bindande legala krav för att få tas i drift och i bruk?

Tar Härjedalens kommuns Miljö- och byggnämnd nödvändig hälso- och säkerhetshänsyn för person, egendom och i förekommande fall husdjur under tillståndsprocesser, under planförfaranden och i bygglovsprocessen då till exempel detaljplanen utgör en direkt förutsättning för, att tvingande och obligatoriska krav i enlighet med EG:s/EU:s maskindirektiv skall kunna uppfyllas så att vindkraftverk kan CE-märkas samt tas i drift och i bruk?

Beaktar Härjedalens kommuns kommunfullmäktige och kommunens Miljö- och byggnnämnd att det kan bli obligatoriskt, att retroaktivt inhägna riskområdet runt vindkraftverk genom dom i EG-domstolen?

Varför beaktar inte Härjedalens kommuns kommunfullmäktige samt Miljö- och byggnämnd alla relevanta obligatoriska svenska rättsregler under tillståndsprocessen och beslut för byggande och drift av vindkraftverk då det ännu inte på marknaden finns några vindkraftverk, som uppfyller grundläggande hälso- och säkerhetskrav för CE-märkning samt för att få ta vindkraftverk i drift och i bruk i kallt/isigt klimat?

Varför kräver inte Härjedalens kommuns kommunfullmäktige och Miljö- och byggnämnd, att ”Tillverkaren”/”Importören” eller deras ombud under samrådsprocessen och vid samrådsmöten också redovisar den riskbedömning som ”Tillverkaren”/”Importören” utfört, med stöd av den harmoniserade standarden SS-EN ISO 14121-1:2007, ”Maskinsäkerhet - Principer för riskbedömning” samt för vilka åtgärder som kan och kommer att vidtas för, att eliminera alla hälso- och säkerhetsrisker och därigenom garantera hälsa och säkerhet för person, egendom och i förekommande fall husdjur under vindkraftverkens livstid?

Varför prioriterar Härjedalens kommuns kommunfullmäktige endast miljö och vissa allmänna ”riksintressen”, framför kommuninvånarnas boende-, rekreations- och livsmiljö samt hälsa och säkerhet?

Varför beaktar inte Härjedalens kommuns kommunfullmäktige främst kommuninvånarnas boende-, rekreations- och livsmiljö samt hälsa och säkerhet?

Varför vidtar inte Härjedalens kommuns kommunfullmäktige erforderliga åtgärder, genom vetot 16 kap. 4 § MB, för att förbjuda och/eller hindra att farliga maskiner som vindkraftverk byggs och används i yrkesmässigt bruk i kommunen, då vindkraftverk i kallt/isigt klimat kommer att utsätta besökande, drift-, service-, räddningstjänstens- och underhållspersonal samt förbipasserande, för farliga säkerhetsrisker, ja till och med för livsfara?

Kommer Härjedalens kommuns kommunfullmäktige att tillåta, att vindkraftverk får byggas och tas i drift samt i yrkesmässigt bruk inom kommunen trots, att tillverkare inte bevisar/bevisat genom ”EG-deklaration om överensstämmelse” med maskindirektivet bilaga 2A, med stöd av relevanta stödjande dokument, att de grundläggande (väsentliga) kraven för hälsa och säkerhet i enlighet med EG:s/EU:s maskindirektiv, med stöd av relevanta harmoniserade standarder, uppfylls i kallt/isigt klimat?

Varför tillåter Härjedalens kommunfullmäktige, att vindkraftverksprototyper med osäker hållfasthet och funktion får byggas samt tas i drift och i yrkesmässigt bruk i kallt/isigt klimat utan att riskområdet är inhägnad så, att det inte kan beträdas då vindkraftverk är i drift?

Finns det några föreskrifter som hindrar, att Härjedalens kommunfullmäktige och kommunens Miljö- och byggnämnd kan inhämta yttrande över ansökan om tillstånd för uppförande av maskinen vindkraftverk från sektorsmyndigheten Arbetsmiljöverket?  Om svaret är nej, varför begärs inte yttrande av Arbetsmiljöverket för att därigenom säkerställa, att vindkraftverk som uppställs inom kommunen uppfyller krav för CE-märkning, så att vindkraftverk får tas i drift och i bruk?

Då i drift och i bruk varande vindkraftverk som tillåts att bevisligen få utsätta person, egendom och i förekommande fall husdjur för farliga säkerhetsrisker, ja till och med för livsfara, på grund av att relevanta och tvingande arbetsmiljö-, hälso- och säkerhetskrav inte uppfyllts av tillverkare och verksamhetsutövare blir frågeställningen till Härjedalens kommunfullmäktige: Hur säkerställer och garanterar Härjedalens kommunfullmäktige, att den/de som kan drabbas av skada inom kommunen av vindkraftverk erhåller ersättning för inträffad fysisk skada på person eller sakskada på egendom eller för andra hälsorelaterade skador i enlighet med den strikta produktansvarslagen (PAL) 1992:18?

Energimyndigheten påstår att ett vindkraftverk är en byggnad, vilket också  är fel.

Som framgår av MD är vindkraftverk en produkt, det vill säga en ”maskin” i enlighet med MD 98/37/EC (AFS 1993:10), som ersattes från 2009-12-29 av maskindirektiv (MD) 2006/42/EC (AFS 2008:03) och inte en byggnad. (Se bilaga 1.)

Vindkraftverk är alltså  ingen "anläggning", ”byggnad” eller "byggprodukt" i enlighet med EG:s byggproduktdirektiv (CPD, 89/106/EEC), införlivad med svensk lagstiftning genom BFS 1999:17.

Det påstås av Energimyndigheten (regeringens expertmyndighet), att ”oberoende certifieringsinstitut” kontrollerar vindkraftverkens överensstämmelse med de relevanta EG-direktivens grundläggande hälso- och säkerhetskrav. Detta är inte sant.

Däremot kan ”Tillverkare”/”Importörer” anlita så kallade ”anmälda organ” för besiktning, provning och certifiering av maskinsäkerhet.

Typ- och projektgodkännande, för vindkraftverk, i enlighet med standarden SS-EN 61400-1, ”Vindkraftverk – Del 1: Säkerhetsfordringar” uppfyller inte krav för ”EG:s-typkontroll” det vill säga, att vindkraftverk på uppställningsplatsen är i överensstämmelse med ”den nya metoden” lagstiftningens grundläggande (väsentliga) hälso– och säkerhetskrav. Det kan alltså konstateras, att standarden SS-EN 61400-1 inte erbjuder presumtion om överensstämmelse med MD 98/37/EC ersatt av MD 2006/42/EC, LVD 73/23/EEC ersatt av

LVD 2006/95/EC och EMCD 2004/108/EC. Detta betyder, att en tredjeparts typ- och projektgodkännande i enlighet med SS-EN 61400-1, (IEC 61400-1 ed. 3) WT-klass S, för vindkraftverk byggd/uppställd i kallt/isigt klimat, inte innebär att säkerhetskraven för att få CE-märka samt ta i drift och i yrkesmässigt bruk vindkraftverk uppfylls.

Standarden SS-EN (IEC) 61400 definierar –10 grader C temperatur som ”normal” och – 15 grader C som ”extrem” temperatur.

Vilka grundläggande hälso- och säkerhetskrav på konstruktion och tillverkning av maskiner ställer MD 98/37/EC (AFS 1993:10) och MD 2006/42/EC (AFS 2008:03)?

För att uppfylla krav för CE-märkning samt för att få ta vindkraftverk i drift och i bruk bl.a. enligt MDs bilaga 1, punkt 1.3.3. ”ska åtgärder vidtas för att förhindra att fallande eller utkastade föremål ger upphov till risker”. Då vindkraftverk bevisligen ger upphov till fallande och utkast av föremål (t.ex. farliga iskast) och då vindkraftverkets rotorblad inte kan byggas in i en byggnad eller kapslas in, måste skyddsanordningen (inhägnaden) som inte får kunna beträdas då vindkraftverk är i drift placeras på tillräckligt avstånd från riskområdet.

Definition, utdrag ur AFS 2008:03:

b) riskområde: varje område inom eller omkring en maskin där en persons hälsa eller säkerhet kan utsättas för risk,

Vilka tekniska krav ställer AFS 2006:04 – Användning av Arbetsutrustning?

Exempelvis framgår av bilaga A 2.9 Fallande föremål och utkast, atten arbetsutrustning, som medför risk på grund av fallande föremål eller något som kastas ut, skall ha lämpliga skyddsanordningar anpassade efter riskerna”.

Definition utdrag ur AFS 2006:04:

Arbetsutrustning Maskin, anordning, verktyg, redskap eller installation som används i arbetet.

Riskområde Område inom arbetsutrustningen eller i dess omgivning, där utrustningen kan medföra risk för ohälsa eller olycksfall för någon som helt eller delvis uppehåller sig där.

Vad säger vindkraftsbranschen själv om vindkraftverk i kallt/isigt klimat?

Utdrag bl.a. ur ett par presentationer vid ”Vintervinds konferens i Piteå 3-4 februari 2010”.

- Vindforsk III, projekt V-313, ”VINDKRAFT I KALLT KLIMAT”:

        • Moln/nedisningsproblematiken måste vi förstå bättre.
        • Att vi kan förvänta oss nedisning i princip, i hela landet. Mindre risk i södra Sverige, med undantag för sydsvenska höglandet. Störst är risken i norra Sverige, norra och inre Svealand och norrut.
        • Att följande projekt uppges vara pilotprojekt inom ’kallt klimat’:
    • • Storskalig vindkraft i fjällmiljö – O2Vindkompaniet AB

    • • Storskalig vindkraft i norra Sverige – Svevind AB

    • • Pilotprojekt Uljabuoda – Skellefteå Kraft AB

    • • Pilotprojekt Storrun – Dong Energy

    Notera att tillståndsgivande, marknadskontrollerande och rättsvårdande myndigheter helt struntar i, att i stort sett alla de vindkraftverk som nu är i drift och i yrkesmässigt bruk i kallt/isigt klimat är oinhägnade ”prototyper”, vars hållfasthet och funktion är osäker och som därigenom tillåts utsätta person, egendom och i förekommande fall husdjur för farliga säkerhetsrisker, ja till och med livsfara.

  • Av Göran Ronstens (VindRen) presentation vid Vintervinds konferens i Piteå 3-4 februari 2010 - “IEA RD&D Wind Task 19 - Wind Energy in Cold Climates” framgick bland annat följande:

    Conclusions with respect to icing:

    • We’ve got started!
    • Items in red need attention. (Se bilaga 2)
    • Relevant icing measurements at relevant heights for model verification of wind turbine specific icing do not yet exist
    • Site specific modelling verification studies needed - to be followed by regional icing studies at 1 km resolution
    • Commercial de-/anti-icing systems not yet available for medium and severe icing conditions.
    • Detailed national mapping
    • O&M issues to be looked into

    Göran Ronsten uppgav även, att han tror att problemet med nedisning är underskattat och att nedisningsproblem är mycket svårare på 100 meters höjd än vi har i kraftledningshöjd. Dessutom uppgav Göran Ronsten bl.a. också, att ”andra problem är att isstycken kan lossna och givetvis orsaka skador om människor träffas”. ”Ljudet från vindkraftverken har också en tendens att öka i samband med nedisning.”

    Nedisning är alltså enligt vindkraftsbranschen, fortfarande ett olöst problem!

  • INTERNATIONAL ENERGY AGENCY (IEA) uppger bl.a. i Task 19:s slutrapport, av 2.4.2009, 4.3 Key findings – Safety, att “No fallen ice chunks have been found further than 5 rotor diameter from the tower base of a wind turbine. The size of fallen ice chunks can be everything between few grams to several kilograms. Thus, there is a clear need to protect the risk area and mark it properly”.

  • Av tester som tillverkare av vindkraftverk utfört framgår bland annat att iskast, som är en farlig säkerhetsrisk, förekommer i stort sätt alltid under och efter varje avisningscykel. Av testresultat framgår också, att det är tre (3) gånger vanligare att isbitar kastas ut via rotorbladens spets än från rotorn.

Några exempel på  andra viktiga aspekter att beakta:

  • Att den internationella standarden ISO 12494 inte är tillämpbar för beräkning av bl.a. materialutmattning av rotorblad i isig och/eller kallt klimat på grund av ispåbyggnad, ismassan och ismassans förflyttning på rotorblad.

    -     Att det finns inte några säkra detekterande tekniska skyddsanordningar, som uppfyller maskindirektivets grundläggande säkerhets- och tillgänglighetskrav och som till exempel säkerställer att all is har avlägsnats från rotorbladen under en avisningscykel.

  • Att det inte finns någon avisningsteknik, som uppfyller krav i kallt och isigt klimat. Den termiska avisningssystem som uppges vara den enda på marknaden för större vindkraftverk och som blåser in varmluft i rotorbladens kanaler, har endast visat sig fungera under milda vintrar (omkring 0 grader C).

  • Att isbitar och isklumpar (isprojektiler) på upp till flera kilo kan kastas ut med en utgångshastighet av 90 m/s till 125 m/s upp till ett avstånd från vindkraftverket av ca. 500 m till 625 m, vilket bland annat kan innebära direkt livsfara för personer och husdjur som befinner sig inom riskområdet. Notera, att sikten kan vara mycket dålig under den aktiva isbildningstiden och direkt dålig under snöstormsförhållanden.

  • Att isbildning och isbeläggning på vindkraftverkens rotorblad också kan, förutom att utsätta person, egendom och husdjur för mycket farliga säkerhetsrisker, orsaka stora vibrationsproblem på grund av olika ispåbyggnader på rotorbladen. Lokal isbildning, vibrationer och låg temperatur kan leda till rotorbladsbrott, förkortad livslängd på grund av materialutmattning och allvarliga skador på vindkraftverk, samtidigt som säkerhetsriskerna för personer, egendom och husdjur ökar året runt, om inte hela riskområdet runt vindkraftverket är inhägnat.

  • Att det redan i SOU 1999:75 uppgavs att: " det finns rapporter om att blad/bladdelar lossnat och isbitar har slungats iväg från vindkraftverk på mer än 300 m avstånd".

    Vi ser med stort intresse fram mot Härjedalens kommuns snara svar på våra ovan ställda

    frågor och vill även ha ert besked om vad kommunen ämnar göra, för att tillse att de

    i kommersiell drift varande vindkraftverken i kommunen uppfyller de  lagreglerade

    säkerhetskrav, som idag gäller i Sverige enligt ovan.

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV

 

Bilaga 1 till brev av 2010-03-10 till Härjedalens kommun.

Energimyndigheten påstår, att ett vindkraftverk är en byggnad, vilket är fel.

Som framgår av EG:s - maskindirektiv (MD) 2006/42/EC (AFS 2008:03) och nedan är vindkraftverk en produkt, det vill säga en ”maskin” i enlighet med MD 98/37/EC (AFS 1993:10), som ersätts från 2009-12-29 av MD 2006/42/EC (implementerad i svensk lagstiftning med stöd av AFS 2008:03) och inte en byggnad.

Vindkraftverk är alltså  ingen "anläggning", ”byggnad” eller "byggprodukt" i enlighet med EG:s byggproduktdirektiv (CPD, 89/106/EEG), införlivad med svensk lagstiftning genom BFS 1999:17.

USEFUL FACTS IN RELATION TO THE MACHINERY DIRECTIVE 98/37/EC - Utdrag

Q.64. What is the Committee’s opinion on the level of health and safety requirements in the Directive on machinery as regards wind-driven generators?

A.64. “When the Directive on machinery was drawn up, all involved requested that the level of essential health and safety requirements be high and recognised that this objective was

achieved. The Council also recognised that the Directive applied to wind-driven generators.”

Q.68. If a manufacturer installs machinery on the premises of a potential customer for him to evaluate it but the machinery is not sold and remains the property of the

manufacturer, does it have to bear the CE marking and meet the other requirements

applicable to it?

A.68. “This is a textbook case because as long as the machinery remains under the manufacturer’s control and as long as the operators are the manufacturer’s employees the machinery has not been placed on the market. This is the case provided for by Article 2(3). As soon as the satisfied customer takes delivery the machinery has to comply with the Directive, bear the CE marking, etc.”

“If the manufacturer has supplied the machinery for evaluation by the potential customer and

the machinery is operated by the future customer’s staff, the machinery has to be considered

as placed on the market (handed over provisionally but handed over all the same) and put

into service within the meaning of Article 2(1) and must be entirely in conformity with the

Directive.”

“Machinery made by the manufacturer for his own use is subject to Article 8(6) of the

Directive on machinery.”

Q.87. How does the Commission interpret Article 8(6)?

A.87. “Article 8(1) states that the manufacturer (or his authorised representative established in the Community) must carry out the procedures laid down in the Directive. Article 8(6) states that where neither the manufacturer nor his authorised representative fulfils the obligations of the preceding paragraphs, these obligations fall to any person placing the machinery or the safety component on the market.”

“It is clear from the verb “must” in Article 8(1) and from the order of the various points that

there must be a pressing reason for the manufacturer or his authorised representative

established in the Community not to fulfil their obligations.”

“What might these reasons be? It is not possible to give an exhaustive list.”

“A manufacturer established in the Community or his authorised representative cannot invoke

Article 8(6) to evade obligations by transferring responsibility for certification procedures to

the user. Only the translation of the instructions and of the various indications on the machinery may be delegated to the person who places the machinery on the market in the

language area in question.”

2.1. HARMONISED STANDARDS WHICH GIVE PRESUMPTION OF CONFORMITY WITH THE MACHINERY DIRECTIVE

“Any machine or safety component constructed by a manufacturer, in accordance with a

national standard transposing a harmonised standard, shall be presumed to comply with the relevant essential requirements. Article 5, paragraph 2 of the Directive 98/37/EC states that more than one essential safety requirement may be relevant. A harmonised standard is established by CEN, CENELEC or ETSI, on the basis of a remit from the Commission for which the references are published in the Official Journal of the European Communities.”

“Attention must be drawn to the fact that conformity with several harmonised standards does not confer the presumption of conformity with all the Directive, unless these standards cover all the essential requirements applicable to the machine.”

2.4. EUROPEAN STANDARDS RELATING TO THE MACHINERY FIELD BUT NOT TO THE DIRECTIVE

“We would like to draw your attention to the fact that the use of the above indicated standards does not provide a presumption of conformity : these standards may be used as guidance by manufacturers of machinery equipment.”

Exempel på EN-standarder som berörs:

  • SS-EN 61400-1, Vindkraftverk – Del 1: Säkerhetsfordringar
  • SS-EN 61400-2, utgåva 1, Vindkraftverk - Del 2: Säkerhet - Små vindkraftverk. Utgåva 1 upphävd 2009-05-01, ersatt av utgåva 2.

http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/mechanical/files/machinery/facts_en.pdf

Skyddsfunktioner och eller varningsskyltar

Notera, att skyddsfunktioner och/eller varningsskyltar som permanent lösning inte frikänner ”Tillverkaren”/”Importören” från ansvar då en högre säkerhetsnivå är enkelt tekniskt och ekonomiskt möjligt i detta fall genom inhägnad av en säkerhetszon med radie av minst 450 m till 550 m runt ett vindkraftverk, som inte får kunna beträdas då vindkraftverket är i drift.

Bureå 2010-03-05

Claes-Erik Simonsbacka

Bilaga 1 (Microsoft Word Document)
Bilaga 2 (Microsoft Word Document)

 

Lördagen den 27 februari

Lördag den 27 februari finns FFSV på parkeringen vid Coop Nära i Lillhärdal.
Kom och ställ frågor om vindkraft och ta del av fakta kring den
ev vindkraftetableringen i östra Härjedalen.
Vi bjuder på varm dryck.

VÄLKOMNA!

 

Frågorna hopar sig men svaren är få

Till alla kommunfullmäktige och ersättare i        Lillhärdal 2010-02-17
Härjedalens Kommun        
Medborgarhuset
842 80 Sveg


Frågorna om vindkraften hopar sig, men svaren är få!

För två år sedan beslutade Kommunledningsutskottet (Klu) under stor tidspress plötsligen, att översiktsplanen för södra/östra Härjedalen skulle ses över, detta för att möjliggöra för utbyggnad av storskalig vindkraft. I översiktsplanen, som tidigare gällde för nämnda område fanns det möjlighet till en utbyggnad med ca. 30 vindkraftverk.

Översiktsplanen är kommunens viktigaste verktyg för att styra utvecklingen i ett område. Olika intressen skall däri vägas mot varandra. Vindkraftsparker skall ställas mot boende – rekreationsmiljöer och andra näringars t.ex. turismens möjligheter till utveckling.

Bestämmer sig kommunen,  för att stora vindindustrier skall tillåtas växa upp i ett visst område, då har politikerna gjort ett aktivt val, som kommer att påverka detta område under en oöverskådlig framtid. Låt oss göra en tillbakablick över hur våra bygder och invånare tidigare har behandlats;

Skogen:
Det var svåra överväganden våra förfäder ställdes inför! Skulle dom behålla sina skogsmarker eller sälja dem till påstridiga och vältaliga uppköpare, som lockade med några hundralappar och en liter starkt? Detta har sedan  kallats för baggböleriet, då befolkningen ofta blev och kände sig lurad. Ingen kunde kanske på den tiden  förstå konsekvenserna av handlandet, men de påföljande generationerna har fått uppleva storskogsbolagens framfart. Ägandet har varierat, men aldrig haft hemvist i Härjedalen. Beskattningen av de stora vinsterna har därför inte heller skett i kommunen. Vilken nytta, förutom hårt och dåligt betalt skogsarbete som skapade enorma vinster till bolagsgubbarna, har detta inneburit för härjedalingarna kan man fråga sig? Vilka argument använde sig bolagsfolket av vid den tidpunkten och varför såldes skogen ut? Svaret på den senare frågan är kanske, att förfäderna inte insåg rätta värdet av skogen, inte hade kunskapen om hur man kunde tjäna pengar på den och helt enkelt gjorde det, för att överleva och för att man blev lovad ”guld och gröna skogar”. Nu hade bolagen kontroll på en stor del av marken och man styrde i högsta grad den framtida utvecklingen av bygden.

Vattnet:
Nästa steg var, att exploatera vattenkraften. Historien upprepade sig tyvärr. Representanter från bolagen styrde och ställde, man lovade åter ”guld och gröna skogar”. I Lillhärdal blev en politiker i slutet av 1940-talet så betagen av bolagens argumentation, att han lovade när Orrmosjön skulle regleras, ja då skulle ängarna nedanför Orrmosjödammen bli ”blommande sädesfält”! Hur det gick? Några sädesfält finns där inte, men ett slyområde, brunnar sinade, erosionsskador uppstod m.m. En ”bygdepeng” utlovades, den skulle bidra till den framtida goda utvecklingen för de orter som drabbades av regleringarna. Resultatet ser vi idag – Härjedalens befolkning minskar årligen, den har på de senaste 20 åren minskat med 2000 personer, trots att 100 miljoner utbetalats i ”bygdepengar”, varav 40 miljoner har gått till ”näringslivsbefrämjande åtgärder”!

Vinden:
Nu upprepas spektaklet. Bolagsgubbar med halv- eller helfyllda plånböcker vädrar morgonluft. Staten har bestämt sig för att kraftigt skattesubventionera vindkraften. Södra Sverige har lärt sig av Danmark och övriga Europa, att vindkraften  har många negativa konsekvenser i tätbefolkade bygder. Därför söker sig vältaliga och snabbfotade uppköpare återigen upp till våra trakter. Bergvik Skog AB, Fortum, Rabbalshede m.fl. tycker att Lillhärdalstrakten är ett bra ställe, för att bygga storskalig industriell vindkraft. Här bor inga människor bara några fåglar som är ivägen, är Bervik Skog AB:s argument (Bergvik Skog AB ägs av Stora Enso och Korsnäs) . Än en gång lovas ”guld och gröna skogar”. Exploatörerna är kanske  på väg att lyckas med, att påverka kommunala företrädare till att uppfylla deras önskan. En ”bygdepeng” lovas naturligtvis som kompensation, eller muta med ett annat och mer laddat ord, denna finns inräknad i exploatörernas kalkyler, men skall givetvis hållas så låg som möjligt. Bygdens framtid förutsätts åter vara till salu för ”lite grynvälling”!

Det är hushållen, som genom betalningen av påtvingade elcertifikat och med inbetalda skattemedel, subventionerar vindkraftens utbyggnad. Utan dessa bidrag skulle vindkraften vara helt olönsam, inte ett enda vindkraftverk skulle byggas. Därtill kommer att nätbolagen måste höja sina avgifter med minst 30 % för att finansiera nödvändig nätutbyggnad. Vindkraften är den hittills dyraste kraft som produceras i Sverige, den kostar tio gånger mer per kWh att producera än vår nuvarande mix av kärn- och vattenkraft. Den ersätter inga CO2-utsläpp, eftersom vår nuvarande kraftproduktion inte har några sådana.

Ledamöterna i kommunfullmäktige som i november 2010 skall fatta beslutet, som för årtionden framöver kommer att ”måla om” landskapsbilden, har nästan ingen information
eller mycket bristfällig och styrd sådan, helt byggd på exploatörernas välfriserade glädjekalkyler. Klu är styrgrupp för processen med att ta fram en ny översiktsplan, informationen ”ägs” av dess ledamöter. Det beslutande organet, kommunfullmäktige, skall få sin information och sitt beslutsunderlag från denna grupp. Hur det arbetet fungerar vet vi inte,  men vi kan konstatera att kunskapen om för- och nackdelar med en industrialisering av vår vildmark, är förvånansvärt liten. Klu förlitar sig på den information, som man får från kommunens tjänstemän på Miljö & byggkontoret. Arbetets leds av förvaltningschefen, som till ”experthjälp” har anlitat en inhyrd konsult med stadsarkitekts kompetens.

Genom denna konstruktion för arbetets utförande, har det mesta skett på basis av bolagsgubbarnas angivna villkor. Enligt uppgifter från kommunen har beslutet om att möjliggöra en storsatsning på vindkraftsutbyggnad skett, för att bolagsgubbarna / exploatörerna ville det och för att kommunen var skyldig att ordna detta. Man erkänner nu efter två år, att det inte finns någon sådan skyldighet. Det står kommunen helt fritt att avgöra om översiktsplanen för södra/östra Härjedalen skall ändras eller inte. Svaret till bolagsgubbarna hade lika gärna kunnat vara – vi har en gällande översiktsplan, som bara är fyra år gammal, ni får rätta er efter den. Den planen möjliggjorde för en utbyggnad av totalt 30 vindkraftverk.

Rabbalshede och Bergvik m.fl.  kunde med vissa kommunpolitikers mycket snabbt uttalade stöd för planerna, gå vidare och inleda ansökningsprocessen med ”samrådsmöten”, som istället visade sig bli rena försäljningsmöten. Ingen information om planerat antal verk, om hur ledningar skulle dras eller om hur ett nödvändigt stort nytt vägnät skulle se ut. Hur boendemiljön skulle komma att påverkas beskrevs inte heller. Det fanns överhuvudtaget ingen information värd namnet, mer än införsäljning om ett groteskt överdrivet antal nya jobb och stora summor pengar till markägare och till bygden. Hur många nya permanenta jobb och hur mycket pengar under hur lång tid, gick däremot inte att få någon klarhet i.

Tjänstemännen på kommunens Miljö & byggkontor bildade en s.k. referensgrupp för att förankra processen hos kommunens invånare, man hävdade att referensgruppens åsikter skulle väga mycket tungt. I gruppen fick Bergvik Skog AB och Fortum ta plats, deras representanter var de enda av sina uppdragsgivare avlönade ledamöterna i gruppen. Det är häpnadsväckande, att exploatörernas för vindkraftsfrågor ansvariga personer, fick sitta med i en sådan central och enligt uppgift mycket viktig grupp, dessutom utsedda av kommunala tjänstemän och ta del av och påverka diskussionerna med de utvalda representanterna för den av planerna berörda allmänheten. Resultatet ser vi idag, alla önskemål som bolagsgubbarna har haft, finns med i de förslag, som redovisats på kommunens informationsmöten med en bredare allmänhet i södra/östra Härjedalen.

På grund av den totala bristen på information och för att vi upplevde att översiktsplanearbetet skedde helt på bolagsgubbarnas villkor, samt för att söka stilla den oro, som detta skapade i Lillhärdalsbygden, startades Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdals gamla kommun, FFSV. Vi har som mål, att det maximalt skall finnas 10 vindkraftverk inom nämnda område. Föreningen startades i september 2009, den har idag snart 600 medlemmar till största delen boende i och fastighetsägare i Lillhärdal. Den är idag Härjedalens näst största idéella förening. Dess existens och syfte har märkligt nog ifrågasatts av ledande politiker och tjänstemän inom kommunen. Bristen på respekt för, att det finns starka negativa åsikter om storskaliga miljöförstörande industriella vindkraftsetableringar är anmärkningsvärd, hos vissa politiker och tjänstemän i Härjedalens kommun. FFSV:s tidigare förtroende för de beslutande politikerna, har undan för undan minskat p.g.a. dålig eller vilseledande information, samt en beslutsprocess i detta ärende, som upplevs som mycket ”rörig” och svår att följa ur ett medborgarperspektiv.

2010-02-01 kallade kommunen till ett ”informationsmöte” med invånarna i Lillhärdal. Nu trodde vi alla, att vi skulle få svar på de frågor vi har och att de ledande tjänstemännen skulle presentera ett beslutsunderlag, som är väl underbyggt för politikernas senare ställningstagande. Vad hände? Inget nytt framkom! Vi står i princip kvar på ruta ett. En mängd information saknas eller är grovt felaktig, om man inte, som de handläggande tjänstemännen gjort, okritiskt accepterar expoatörernas glädjesiffror och dito beskrivningar. Detta var första gången under två års väntan, som medborgarna äntligen fick en hett efterlängtad möjlighet till information om planerna från Härjedalens kommun.

Det är numera känt, att det finns ett politiskt tryck från riksdagspolitikerna på kommunens politiker, att tillse att regeringens ”påbud” om nationellt ökat vindkraftsmål, 10TWh senast 2015 från vindkraft kan uppnås. För att Härjedalens kommun skall uppnå ”sin andel” av detta mål behöver 30 vindkraftverk finnas i Härjedalen. Idag finns redan 22 st. Att Lillhärdalsområdet skall behöva förstöras, av gigantiska industriella vindkraftsetableringar med allt från 280 till 500 nya vindkraftverk, kan inte motiveras med att kommunen skall ta sin andel av ”bördan”. Det har man redan gjort med rejäl råge, om alla vattenregleringar och all kraftproduktion, som ”exporteras” till övriga landet räknas med. Det måste finnas andra skäl till, att vissa av politikerna i kommunen nu är så angelägna om att gå bolagsgubbarna till mötes, istället för att värna om sin hembygd och dess invånare! Vi undrar vilka?

Vad innehöll informationen från kommunen och vad saknades?

-Exploatörernas önskemål om var de vill sätta upp sina parker fanns med.
-En groteskt vilseledande beskrivning av hur många jobb, som kommer att skapas fanns med.
-Ett fotomontage, som gjorts av konsult flitigt anlitad av exploatörerna fanns med.(Ett fotomontage kan man i princip rigga till, som man själv vill att det ska se ut).
-Ingen analys var gjord av landskapets topografi, trots att två stora parker med flera hundra vindsnurror är aktuella runt Lillhärdal och dess utbyar.
-En landskapsanalys görs lämpligen av landskapsarkitekter. Kommunen har valt att anlita en stadsarkitekt. Deras kompetensområden skiljer sig avsevärt och kan helt vilseleda beslutande politiker och berörda medborgare,
-Det fanns fortfarande inget underlag som beskrev hur alla de 20 mil långa ledningarna skulle dras och vilka markägare, som till mycket låg ersättning skulle drabbas av dessa dragningar.
-Ingen beskrivning av hur vägnätet till femhundra vindsnurror skulle dras och hur dessa vägar påverkar ett område, som förklarats som riksintresse för sin i länet unika fäbodkultur.
-Inte heller något om hur hur fisket, jakten och övriga fritidsaktiviteter påverkas av alla dessa nyanlagda vägar i vindkraftsområdena.
-Ingen beskrivning eller analys förekom av hur hög- och lågfrekvent buller i topografin runt Orrmosjön och Härjeåsjön, kommer att påverka de fast- och fritidsboendes livsmiljö och hälsa vid den planerade utbyggnaden.
-Ingen beskrivning över hur ljus och ljusblink kommer att påverka de fast- och fritidsboende i området.
-Ingen beskrivning av eller redogörelse för hur EG:s Maskindirektiv, 89/392/EC som bland annat föreskriver låsta inhängnader med en radie om minst 450 meter runt varje vindkraftverk, kommer att påverka djurlivet och möjligheterna till övrig näringsverksamhet, rörligt friluftsliv, jakt, fiske, allemansrätten mm. Gällande lag och bestämmelser ignoreras.

Några saker klarades dock ut.
-Bergvik Skog AB tänker inte behålla och driva sina storskaliga industriella vindkraftsetableringar, de tänker se till att alla tillstånd görs klara och att kommunen beslutar om en översiktsplan, som stämmer överens med deras önskemål. När detta är klart säljs vindkraftsprojektet till det bolag, investerare eller kapitalförvaltare i Sverige eller utlandet, som erbjuder mest pengar till Bergvik Skog AB.
-Jakten kommer att omöjliggöras och förbjudas inom de avstängda vindkraftsområdena.
-Beskattningen kommer inte att ske i Härjedalen, Bergvik Skog AB ägs av Stora Enso och Korsnäs. Dessa bolag skattar inte i Härjedalen för sina vinster!
-Nätavgifterna måste höjas med minst 30 % p.g.a vindkraftindustrins nya behov av ledningskapacitet.

Vattnet igen:
-Det måste finnas 90% annan kraft ständigt tillgänglig, som s.k. reglerkraft för vindkraften när verken står stilla, ca. 80% av tiden. Reglerkraften blir i norra Sverige troligtvis vattenkraft, vilken måste byggas ut, om vindkraftsplanerna realiseras. Kärnkraft lämpar sig nämligen inte som reglerkraft.
-Svegsdammen är förberedd för ytterliggare en turbin, möjligheter till utbyggd reglerkraft för vindkraften finns i Härjeån eller i Ljusnan.
-Kommunen säger nej till ytterliggare utbyggnad av vattenkraften men det beslutet, kan givetvis behöva omprövas.

Huvudfrågan som återstår för kommunens politiker att besvara är:

Till vilken NYTTA är den planerade industriella utbyggnaden av storskalig vindkraft i Lillhärdal för bygden i första hand, för Härjedalen i andra hand och för landet som helhet i tredje hand?

Vilken nytta gör en vindkraftsetablering, som inte ekonomiskt kan stå på egna ben, utan alltid är beroende av ökande miljardsubventioner från hushållen via staten? Överväger nyttan alla de nackdelar som detta cyniska ”miljöspel” med svenskarnas pengar innebär? Vem är den stora vinnaren? Finns det andra vinnare än de moderna baggbölarna, de utländska tillverkarna och montörerna av utrustningen, aktieägarna i de huvudsakligen utlandsägda kraftbolagen och de kapitalplacerare oftast i utlandet, som jämte några lokala markägare girigt roffar åt sig av hushållens påtvingade avgifter och skatter, vilka utgör livsviktiga bidrag till den olönsamma vindkraftsindustrin?

Vad händer när svenskarna till slut inser, hur otroligt kostsam och skadlig denna helt onödiga vindkraftsutbyggnad är för samhället och för hushållens plånböcker? Vad gör politikerna, när trycket på att ta ansvar för felsatsningarna ökar och på känt manér övergår i massmediala drev? Det kanske är klokt, att ifrågasätta nyttan och inte okritiskt låta sig svepas med i den galopperande vindkraftseuforin? Att istället nu ställa frågor och syna vindkraftsbluffen innan det är för sent!

Har frågan om alternativa icke miljöförstörande utvecklingsmöjligheter i Lillhärdalsbygden belysts tillräckligt? Har de beslutande politikerna helt givit upp hoppet om södra/östra Härjedalen och av något obegripligt skäl fastnat för, att alla resurser skall läggas i västra Härjedalens glesbygd?

Vi förutsätter med hänsyn till frågans stora vikt för invånarnas och bygdens framtid, att kommunfullmäktigeledamöterna i Härjedalens kommun nu läser på om den ineffektiva och olönsamma vindkraftens förödande inverkan på miljön och på samhällsekonomin i stort och bildar sig en egen uppfattning i frågan. Att de kräver, att kommunens anställda tjänstemän levererar ett beslutsunderlag, som ger den korrekta och av exploatörerna ofärgade information de behöver, för att de skall kunna fatta ett klokt beslut i november. Att de snabbt kräver nödvändiga kompletteringar i det än så länge mycket ofullständiga och felaktiga materialet, detta krävs för att det skall ha något värde som beslutsunderlag.

Ansvaret för ett klokt beslut om översiktsplanen för södra/östra Härjedalen, vilar nu i första hand på ledamöterna i Klu, men därefter på hela kommunfullmäktige. Kommunen har även en unik vetorätt i denna för Härjedalens utveckling så viktiga senare fråga om kommande nya etableringstillstånd. Kommunen har i första hand en skyldighet, att tillvarata majoriteten av sina invånares bästa intresse, kommunens grundlagsskyddade kommunala bestämmanderätt är inte på något sätt hotad av bolagsgubbarnas och vindkraftsindustrins kommersiella intressen, ej heller av partipolitiska diktat från krafter i riksdagspartiernas ledningar. Härjedalens kommunpolitiker, av alla politiska riktningar, måste våga stå upp för och värna sina kommuninvånares miljö, hälsa och rättmättiga intresse av att kunna få fortsätta leva i en unikt orörd natur, oförstörd av denna skamliga och onödiga form för modernt baggböleri!

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV,


Billy Anklew, ordförande
 

Nu är det allvar!

Nu är det allvar!
Nu har det hållits kommunalt informationsmöte om storskaliga industriella vindkraftsparker i Lillhärdal! Detta skall senare följas av samrådsmöte, där föreslagen ändring av översiktsplanen skall presenteras av kommunen.

Det är mycket viktigt att vi, som bor i, har fastigheter i, eller annars engagerar oss i Lillhärdals framtid utnyttjar våra lagliga möjligheter, att säga vad vi tycker om förslaget till ändring av översiktsplanen för östra Härjedalen.

Hur många vindsnurror vill vi ha och var skall dom stå. Tycker ni att det räcker med max 10 stycken, ja då är det viktigt att ni talar om det. Det här är det viktigaste beslut, som kommer att tas under 2010, som påverkar Lillhärdals framtid och hur det kommer att vara att leva och bo i Lillhärdal. Ni måste reagera på planerna i tid!

Hur gör man det?

1. Det viktigaste är, att skicka in skriftligen vad ni tycker till Härjedalens kommun. Era synpunkter kommer sedan att finnas med när politikerna tar beslut. Det räcker inte att tro, att byns politiker går omkring och lyssnar - för vem och vad lyssnar dom på?

2. Vet ni inte på vilket sätt ni skall göra det, fråga gärna någon av personerna i FFSV:s styrelse, vi hjälper gärna till.

3. Ni kan och bör lämna era synpunkter till kommunen under den tid som kommunen anger. (läs noga vad kommunen anger om sista dag för synpunkter  på kommunens hemsida och i deras kommande annonsering!)

Innan ni fattar pennan, tänk på att:

Vi inte kommer att få billigare el med vindkraften, tvärtom. Den kostar ca. 10 gånger så mycket att producera, som vår nuvarande elmix. Vindelen kostar minst ca. 1.50 kr.,vår nuvarande el kostar ca. 0.50 kr. per kWh. Nätavgiften kommer dessutom att stiga med minst 30%- 50%. Vi får kraftigt höjda elpriser, kanske en fördubbling, bara för att andra skall tjäna storkovan på vindkraften!

Ingen vet hur buller och ljus från flera hundra vindkraftssnurror kommer att påverka boendemiljön. Av säkerhetsskäl kommer stora arealer att avlysas och inhägnas, turism, jakt, fiske, bärplockning och annat friluftsliv kommer att påverkas mycket negativt, liksom byns fastighetsvärden.

En vindsnurra i skogslandet producerar ca. 16 % av sin kapacitet, resten ca. 84% måste fyllas på med el från ständigt insatsberedd, gas-, olje- eller kolkraft, (reglerkraften) som idag sker i Sydsverige, Tyskland och Danmark. Vindkraften är svindyr, miljöpåverkande och otroligt ineffektiv. Vattenkraften från norra Sverige kan inte idag hjälpa vindsnurrorna i Sydsverige när de står stilla 10 månader av årets 12.


Nästa steg blir att bygga ut vattenkraften, stamledningarna och elnäten för att serva vindkraften! Det säger inga politiker något om idag. Snart kanske frågan gäller en utbyggnad av Härjeån, som en del i nödvändig ny reglerkraft till vindkraften.

Sverige har som ”mål”, att bygga 6000 vindkraftsverk, (idag finns planer på över 20.000!) Det innebär, om man gör en jämn fördelning över riket, att varje kommun behöver sätta upp 30 vindsnurror för att nå ”målet”. Härjedalen har redan 22 vindkraftverk. Runt Lillhärdal finns det nu planer på 500 nya vindsnurror- varför, till vilken nytta och för vem? Jo för giriga vindkraftscowboys, utländska bolag och entreprenörer, samt för några få markägare, som alla struntar helt i miljön.

För att exploatörena ska lyckas med sina planer, måste staten dvs svenska folket kraftigt subventionera driften med många miljarder om året. Det är våra tvångsinbetalda pengar för elcertifikat och våra skattepengar som utgör lönsamheten! Utan dessa bidrag till vindkraftsägarna, är vindkraften helt olönsam, omöjlig att driva och därmed stendöd..  

Vad gör exploatörena för att övertyga ortsbefolkningen om, att gå med på en miljöförstörande industrialisering av sin hembygd? Jo, dom lovar en ”bygdepeng”, som om bygdens framtid är till salu!  Ingen vet idag hur stor ”bygdepengen” blir, eller om den kommer att kunna bibehållas. Dessutom lovar de "stora" pengar till några få markägare. Så var det med vattenkraftsutbyggnaden också, ”vindkraftsrallyt” är vår tids baggböleri, vi skall nu luras av smarta exploatörer utifrån, för tredje gången på 100 år!

Där ledningar och nät skall dras fram, betalas nästan ingenting till berörda markägare. Det blir en försumbar positiv påverkan på ortens arbetstillfällen, både under och efter byggtiden. Det vet vi från andra ställen med vindkraft.

Tänk på att, om ni inget säger under tiden för synpunkter, tar de som vill tjäna storkovan på att förstöra byns miljö er tystnad, som ett ja till deras planer på flera hundra vindsnurror runt byn! Missa inte er rätt att göra era röster hörda! Säg ifrån om vindkraftsplanerna innan det är för sent!

Under november 2010, planerar politikerna i Härjedalen, att fatta beslut i detta ärende. Det är de och inga andra, som har makten i sin hand, men de företräder faktiskt oss! Prata med politikerna, som ni kanske tänker rösta på, tag reda på om de tänker förstöra vår bygd! Tala om vad ni tycker, men framförallt, lämna in skriftliga synpunkter till kommunen inom utsatt  tid, sedan är det för sent!

Gå gärna in på FFSV hemsida, www.ffsv-lillhardal.tk  om ni vill läsa mer och se på filmer hur andra upplever vindkraften. Gå med i vår förening, vi påverkar utvecklingen!

FFSV- Styrelsen
 

FFSV:s brev till Rabbalshede Kraft AB

Rabbalshede Kraft AB
Marknadsvägen 1
457 55 Rabbalshede

Betr.:  Er nyligen införda annons i Tidningen Härjedalen med önskan om synpunkter
på föreslagen etablering av storskalig vindkraft i Lillhärdal.


Vi har förstått att ni anser de två möten ni haft med ”allmänheten” i Lillhärdal 2008 och 2009 vara ”Samrådsmöten” i Miljöbalkens mening.  Vi har 2009-10-08 lämnat föreningens kommentarer till dessa två försäljningsmöten. Såvitt vi kan se, har ni inte i Miljöbalkens mening hållit något samrådsmöte med invånarna och närmast berörda av era planer i Lillhärdal. Vad er nu aktuella annonsering har för syfte och mening är därför svårt att förstå. Kanske rör det sig endast om att felaktigt försöka ge sken av, att ni lever upp till de krav lagen föreskriver? Ni hoppade ju över annonseringen i lokaltidningen Tidningen Härjedalen i oktober. Att endast hänvisa till uppgifter ni lagt ut på er hemsida på Internet, duger inte som ”samråd med de av planerna berörda”, men det bryr ni väl er heller inte om?  

Vi har i vårt ännu obesvarade brev till er av 2009-10-08 lämnat uppgifter hämtade från Energimyndighetens ”lathund för entreprenörer” om hur samrådsmöten skall gå till och vad de skall innehålla i form av analyser och uppgifter. Upplysningar som vi inte ser har lett till någon åtgärd från er sida. Er annons i tidningen Härjedalen i förra veckan, med begäran om kommentarer och synpunkter från berörda av era planer i Lillhärdal, har – om möjligt – skapat ett ännu större tvivel på er förmåga, att på ett korrekt sätt handlägga en samrådsprocess, som svarar mot de krav lagen ställer på er som exploatör.  

Våra övriga kommentarer till skeendet hittills;

Om mötet 2008 finns inte mycket annat att säga, än att de flesta av oss, som bildat och är medlemmar i föreningen uppfattade det något överraskande mötet, som ett rent insäljningsmöte av traditionell art för era planer på en storskalig utbyggnad av vindkraft i vår bygd. Det framfördes vid upprepade tillfällen hur bråttom det var för markägare att skriva på avtal med er för att hyra ut marken för uppförande av era planerade vindkraftverk, och hur gynnsamma villkoren var för de som gjorde detta. Vidare utlovades stora pengar till byn, som s.k. bygdepeng, om Rabbalshedes planer kunde realiseras som ni önskade.

Det vi dessutom upplevde som extra anmärkningsvärt var, att två av kommunens ledande företrädare, som närvarade vid mötet, mycket aktivt agerade ”stödtrupp” och påtryckare för era planer! Ett lika olämpligt som häpnadsväckande beteende från dessa allmänhetens förtroendevalda, vilka senare förutsätts kunna med oväld, pröva projektets lämplighet ur kommunal synpunkt.

Till mötet i september 2009, hade vår förening bildats. Ett litet antal av våra medlemmar kom till mötet med väl förberedda frågor från byborna, som vi givetvis hoppades få bra svar på. Förutom att vi kunde märka en tydlig irritation från er sida över frågornas innehåll och vårt ifrågasättande av projektets nytta för bygden stod det snart klart för oss, att några svar av önskvärd kvalité inte kunde lämnas av er. Antingen svarade ni undvikande, ”skulle återkomma senare”, vilket ni inte har gjort, eller svarade ni inte alls. Dessutom har vi fortfarande följande observationer;

1). Något samråd med alla berörda parter har ej skett, ett flertal fastighetsägare som får sin utsikt förstörd, liksom påverkas av buller, blänk och ljus från vindkraftverken har ej kallats. Lika lite har de, som har sin fastighet längre från verken än 1,5 km kallats. De störs givetvis visuellt av planernas genomförande, därför skall de kallas och beredas tillfälle att yttra sig, enligt Miljöbalken. Den visuella påverkan av vindkraftverk är stor i starkt kuperad terräng, där verken placeras i höga lägen. Här kan vindkraftverk synas tydligt på flera mils avstånd. Det innebär, att en etablering även långt från Lillhärdalsområdet kan påverka upplevelsen av landskapet i riksintresseområdet.  

2). Mötena hade ej annonserats i ortens lokaltidning, Tidningen Härjedalen. Av någon anledning har ni nu, fem månader efter ert senaste försäljningsmöte, infört en annons i denna lokaltidning med uppmaningen till berörda, att inom viss tid inkomma med synpunkter. På vad undrar vi? Något ytterligare möte har inte avhållits i Lillhärdal efter september 2009.
Vid av Härjedalens kommun anordnat informationsmöte om eventuell ändring av översiktsplanen för södra/östra Härjedalen i Lillhärdal 2010-02-01 ställdes frågan till er nytillträdde representant i Lillhärdal, Gunnar Olofsson, varför ni inte som ni lovade har svarat på det femtiotal brev med synpunkter, som ni fick in efter er begäran i oktober förra året. (Då lovade ni svar till alla i slutet av november). Nu fick vi ett löfte av Olofsson vid mötet, att alla skulle ha fått svar inom två veckor, d.v.s. senast måndagen 2010-02-15. Vi kan, utan särskild förvåning, konstatera att ej heller detta åtagande har ni levt upp till.  

3). Kommunen och Länsstyrelsen fanns ej närvarande vid mötet med ”allmänheten” i Lillhärdal. Visserligen var två ledande företrädare för Härjedalens kommun närvarande vid första mötet, dock i en märklig och mindre smickrande roll, som om den skall ses som kommunens inställning, med kraft måste ifrågasättas.  Några sådana officiella representanter presenterades inte vid mötet i september 2009.

4). Något förslag till- eller färdig Miljökonsekvensbeskrivning fanns ej med vid någondera mötet och har ej presenterats senare, denna kunde därför ej diskuteras eller kommenteras av oss. Det krävs särskilt tillstånd då vindkraftspark skall placeras nära ett Natura 2000-område, vilket är aktuellt i detta fall. Enligt  7 kap. 28 § Miljöbalken och den särskilda miljökonsekvensbeskrivningen i 6 kap. 1 § Miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen är inte heller i fas med, eller gjord parallellt med planeringen av teknik och ekonomi, vilket är ett krav. Inga alternativa platser för etableringen presenterades, vilket är föreskrivet i Miljöbalken 6 kapitel, 4 & 6§§. Endast muntliga uttalanden från er förekom, om att ni tolkade projektets miljöpåverkan som positiv.

5). Ingen Landskapsanalys fanns framme, den skulle vad vi förstod ej heller göras, då inget krav på detta ställts av kommunen – trots att projektet påverkar ett kulturhistoriskt riksintresse, Lillhärdals som sådant klassade rika fäbodkultur. Detta finner vi utomordentligt märkligt.

6) Inte heller finns någon redogörelse från er, för hur tillstånden för de planerade vindkraftverkens igångsättning och ikrafttagande skall säkerställas genom att ni följer bestämmelserna i EG:s Maskindirektiv 89/392/EC (MD) om bl.a. CE-märkning. Dessutom saknas en redovisning av, hur kraven i MD på säkerställande av skydd för allmänheten och husdjur, som skall tillgodoses genom nödvändiga låsta avspärrningar med en radie om minst 450 meter kring vindkraftverken, kommer att påverka möjligheterna, att bedriva och utveckla lokala näringar, som t.ex. fäbodbruk, vildmarksturism och rennäring. Inte heller har ni redogjort för hur dessa avspärrningar kommer att allvarligt påverka djurlivet i området, samt livsmiljön och livskvalitén för de närboende, innebärande att betydande arealer naturmiljö inte längre blir tillgänglig för friluftsliv, jakt, fiske, bärplockning, rekreation etc.   

Vi kan därför sammanfattningsvis, med hänsyn till ovanstående beskrivet skeende och uppräknade allvarliga brister i er handläggning av ärendet, fortsatt inte acceptera, att era två ”insäljningsmöten” i Lillhärdal 2008 & 2009, med tillägg för nu införd försenad annons i Tidningen Härjedalen, tillåts kvalificera som samrådsmöten, varken i praktiken eller i lagens mening.

Våra idag ca. 600 medlemmars generella inställning till vindkraftsutbyggnad i vår bygd är för övrigt, att om det alls skall byggas några vindkraftverk i Lillhärdal, skall det vara småskaligt eller maximalt 10 verk. Verken skall inte störa horisontlinjen från bebyggelse eller fritidshus, eller störa andra naturvärden som är viktiga för Lillhärdal och framtida utveckling av näringar som vildmarksturism, göra ingrepp i eller påverka områden klassade som riksintresse, eller negativt påverka för bygden viktiga existerande fritidssysselsättningar som jakt och fiske.

Slutligen, att ni följer alla gällande EG- och svenska lagar och bestämmelser för etablering av denna typ av starkt miljöpåverkande industri är ett krav, som vi förutsätter att ni lever upp till.


Lillhärdal, 2010-02-17

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal,



_____________________________
Billy Anklew, Ordförande




CC för information till:    Kommunstyrelsen, Härjedalens Kommun.
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sara Huss.
Östersundsposten
Länstidningen
Tidningen Härjedalen
 

Medlemsantalet

FFSV har nu 600 medlemmar
 

FFSV begär svar på frågor om efterlevnaden av gällande EU-lag, från Härjedalens kommun

  • Hur skall kommunen tillse, att gällande EU-lag följs om inhägnad av vindkraftverken med en radie om minst 500 meter runt varje verk?

  • Hur skall kommunen tillse, att den föreskrivna inhägnaden utförs?

  • Hur löser kommunen problemet med att ”Allemansrätten” avskaffas inom och påverkas runt inhägnaden?

  • Hur löser kommunen problemet med att rennäringen kommer att störas av dessa avspärrningar?

  • Hur löser kommunen problemen med att vindkraftverkens nödvändiga inhägnad kan beröra grannfastigheter genom att omöjliggöra både det kommersiella nyttjandet, nyttjandet för friluftslivet inklusive jakt, fiske, bärplockning, och livsutrymmet för vilda djur med stark påverkan på deras förflyttningsvägar och föryngringsplatser?

  • Hur löser kommunen problemen med att utvecklingsmöjligheterna för turistverksamheten allvarligt påverkas och att fiske- och jakträtten måste avskaffas inom det inhägnade området?

  • Hur löser kommunen problemet med att den egna markanvändningen för ägarna till grannfastigheterna försvåras, t.ex förbud mot bygge, försvårande av lösdrift för husdjur och boskap, framkomlighet till egen mark för olika åtgärder etc.?

  • Hur löser kommunen problemet med åtkomst till och underhåll av de som riksintresse förklarade fäbodarna, som kan komma att hamna inom de föreskrivna avspärrningarna?


Läs mera här (doc)

 

Nytt vindkraftsprojekt i Härjedalen

Vindkraftsprojekten avlöser varandra i Härjedalen. Det senaste är att Svenska Vindbolaget i Kristianstad har planer
på vindkraftsutbyggnad i tre områden i södra delarna av landskapet.
Läs mer
 

Tyck till om nya vindkraftsprojekt

Inom kort kommer befolkningen i de områden i Härjedalen som berörs av vindkraftplaner att informeras om den nya översiktsplan för vindkraft som
kommunen arbetar med.
Läs mer
 

Riksrevision begärd av vindkraften!

Föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL, begär i en anmälan till Riksrevisionsverket, en undersökning av påstådda bedrägerier med skattemedel vid
vindkraftverk och undersökning av, om regeringens beslut om utbyggnaden av vindkraften är god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten.
RRV har meddelat att de kommer att undersöka saken.
Läs anmälan här
 

Finns alla nödvändiga tillstånd för nuvarande vindkraftverk i Härjedalen? Säkerheten i fokus!

Den rikstäckande Föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL, begär nu ut offentlig information från Härjedalens kommun om att alla nödvändiga tillstånd avseende maskinsäkerhet finns på plats, så att verken kan få lov att köras. Dokumentationen som skall finnas hos kommunen är en förutsättning för den i yrkesmässigt bruk varande vindkraftsverkets konstruktion, tillverkning, uppförande/montage, testning, kontroll, idrifttagning, godkännande och tagande i yrkesmässigt bruk. Läs brevet från FSL till kommunen här:

Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL)

---------------------------------------------------------------------

14.12.2009 

Härjedalens kommun
Medborgarhuset
842 80 Sveg
 

Betr.: Begäran om offentlig information ang. de befintliga vindkraftverken i kommunen.

Uppförda verk:

Tännäs kyrby s:1, Tännäs gemensamhetsskog (1 st)
Funäsdalen 70:8 , Stentjärnåsen Vindkraft AB (5 st)
Långå 20:4, Agrivind AB (7 st)
Hån 6:2, 7:2, 2:18,  Agrivind AB (6 st)
Risbunn 1:1, Vindkompaniet O2 (1 st)
Högvålen 7:5, Olle Larsson ( 1 st)
Hedeviken 25:4, Vindkompaniet O2 ( 1 st)

FSL begär härmed av Härjedalens kommuns miljö och byggnadsnämnd, eller motsvarande, att erhålla en omgång kopior eller pdf-filer på nedan nämnda dokumentation, som bland annat skall utgöra förutsättning för den i yrkesmässigt bruk varande vindkraftsverkets konstruktion, tillverkning, uppförande/montage, testning, kontroll, idrifttagning, godkännande och tagande i yrkesmässigt bruk:

- 1 Tillverkarens anmälan om färdigställande.

- 2 EG-försäkran om överensstämmelse med maskindirektiv 98/37/EC (AFS 1993:10) typ -     bilaga 2A, 2B och i förekommande fall 2C, för varje berörd produktdirektiv (SS-EN 
     ISO/IEC 17050-1:2005 och SS-EN ISO/IEC 17050-2:2005). Det vill säga tillverkarens 
     intyg, att produkten vindkraftverk överensstämmer med bestämmelserna i de 
     gemenskapsdirektiv, som föreskriver anbringande av väl synligt CE-märke och med 
     bestämmelserna i CE-märkningslagen (SFS 1992:1534 ändrad i SFS 1994:1588).

- 3 Riskanalys, med stöd av SS-EN ISO 14121-1:2007, Maskinsäkerhet - Principer för 
      riskbedömning.

- 4 Tillverkarens typkontroll dokumentation och intyg anpassad till yttre miljöförhållanden på
      uppställningsplatsen, inkl. ev. finita element beräkningar.

- 5 Kontrollrapporter för säkerhetsrelaterade kontroller.

- 6 Verifikationsprotokoll i enlighet med kontrollplanen.
 

B.Stümer

------------------------------------------------------------------

Bernd Stymer,
ordförande i  FSL, Föreningen Svenskt Landskapsskydd
Medlem i Helgarögruppen
Väla Gård, Helgarö
64592 Strängnäs
0152 80107
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

Vi har nu fått kommunstyrelsens svar på vår framställan av 2009-10-07

Vi har nu fått svar på vår framställan av 2009-10-07, med ett antal krav och frågor till kommunstyrelsen i Härjedalens kommun. Nedan finns vår framställan med kommunstyrelsens svar på respektive krav och fråga inlagda i kursiv stil.

Vi kommer nu, att låta våra rådgivare och sakkunniga noga analysera svaren från kommunstyrelsen. 

Våra spontana reflektioner, när vi nu efter mer än åtta veckors väntan har fått svar, är bl.a.:
att kommunen nu backar från sitt tidigare påstående, att kommunallagen kräver att översiktsplanen förändras varje politisk mandatperiod. Man medger, att KLU vid sitt möte i februari 2008 tog ett politiskt beslut om, att arbeta fram en ändring av översiktsplanen för att möjliggöra för en storskalig industriell vindkrafts-exploatering, notabelt nog endast avseende en viss del av kommunen, p.g.a. att ”exploatörerna ”låg på dom så hårt”. Beslutet togs av G Hedin, (S) L Olsson, (S) K Hallman, (C) M L Larsson, (S). M Bellman (VOX) reserverade sig dock och ansåg, att det inte alls behövde göras någon ny översiktsplan, en uppfattning vi helt delar. Vi kan bara konstatera att de som tog beslutet, har gått exploatörernas ärenden och dessutom, märkligt nog beslutat, att ändringen endast skall beröra en viss del av kommunens invånare.

Kommunen gjorde också ett aktivt val, att sätta den ansvarige personen för vindkraftsfrågor hos den största exploatören, Bergvik Skog AB i ”referensgruppen”, med full insyn i kommunens, kommuninnevånarnas och länsstyrelsens arbete, detta finner vi graverande och märkligt.

I andra kommuner i Sverige gör man precis tvärtom, man börjar med:

1.) en ordentlig landskapsanalys (utförd och betald av länsstyrelsen) därefter
2.) fastställer man en vindbruksplan och när detta arbete är klart,
3.)då först kommer exploatörena in i bilden.

Alltså ett helt annat förfaringssätt än det vi ser i Härjedalens kommun. I skede 1.) och 2.) får kommunens invånare och andra berörda vara med och ge sina synpunkter, vilka sedan ligger till grund för beslutet.

Vi menar att det arbetssätt man använder sig av i Härjedalens kommun, tyvärr väcker frågor om vilka som egentligen styr processen och hur invånarnas mycket berättigade krav på full information, på opartisk och demokratisk behandling av för dem utomordentligt viktiga frågor tillgodoses i kommunen.

 

Kommunstyrelsen i                                                                        Lillhärdal 2009-10-07
Härjedalens Kommun,
Medborgarhuset
842 80 Sveg

Framställan till kommunstyrelsen i Härjedalens kommun;

Föreningen för Småskalig Vindkraft i Lillhärdal (FFSV) tvingades tyvärr konstatera, att varken vår förenings representanter eller andra närvarande innevånare i Lillhärdal vid ”samrådsmötet” med Rabbalshede Kraft AB i Lillhärdal 2009-09-22, fick någon användbar information eller ens några tillfredsställande svar på till bolaget ställda frågor. För att söka tillgodose den av vindkraftverksplanerna berörda allmänhetens befogade krav, på en korrekt handläggning av ärendet och på en fullständig information om konsekvenserna av det aktuella föreslagna storskaliga industriella vindkraftsprojektet i Lillhärdal, ser vi oss nödsakade, att härmed rikta följande krav och frågor till kommunstyrelsen i Härjedalens kommun;
 

Föreningen För Småskalig Vindkraft, Billy Anklew,                   2009-12-04, 106-65-09
Nordanhå 109
840 80 LILLHÄRDAL
 

Svar på ”krav och frågor” från FFSV. 

K1. Generella krav

FFSV kräver generellt, att Härjedalens kommun ställer som oavvisligt krav på exploatören Rabbalshede Kraft AB, att de i sina förberedelser för ansökan om nödvändiga tillstånd till föreslagen etablering av storskalig vindkraftsanläggning i det s.k. Åndbergsområdet strikt följer miljöbalkens bestämmelser. Hittillsvarande ansatser till s.k. samrådsmöten med ”berörda i Lillhärdal” har uppvisat så allvarliga formella brister i hur kallelser utgått, i urvalet av deltagare, i faktainnehållet som bolaget presenterat, samt i mötenas genomförande, att de under inga omständigheter kan uppfattas som annat, än ren marknadsföring för bolagets projekt gentemot hugade markägare.

Vidare kräver vi, att om det alls skall byggas några vindkraftverk i Lillhärdal, skall det vara småskaligt eller maximalt 10 verk, d v s max. dubbelt så många som mot i idag gällande översiktsplan. Verken skall inte störa horisontlinjen från bebyggelse eller fritidshus, eller störa andra naturvärden som är viktiga för utvecklingen av Lillhärdals vildmarksturism, göra ingrepp i eller påverka områden klassade som riksintresse, eller negativt påverka för bygden viktiga existerande fritidssysselsättningar som jakt och fiske.

SVAR: Lagstiftningen stipulerar att det är exploatören som svarar för samrådsförfarandet. Syftet med den pågående kompletteringen av översiktsplanen är att fastställa områden för eventuella vindkraftverk. Om, och i så fall hur många verk, som kommer att byggas i Lillhärdal eller på andra ställen i kommunen avgörs sedan om det finns intressenter som vill bygga. Vid tillståndsgivningen prövar sedan kommunen ansökan gentemot fastställd översiktsplan.

K2. Kommunen skall hålla i samråd, referensgruppen avslutas
Då kommunens roll i markanvändnigsfrågor är att göra avvägningar mellan enskilda och allmänna intressen kräver vi, att Härjedalens kommun i fortsättningen håller i de samråd som krävs i PBL och MBL, d.v.s. bjuder in till samråd där såväl enskilda som allmänna intressen kan komma fram och noteras för den fortsatta processen.

FFSV kräver att arbetsmodellen med referensgrupp avslutas. Kontakten mellan kommunen och medborgarna har överlåtits till och begränsats till åsikterna från en icke väl fungerande referensgrupp. Faktum är, att urvalet av nuvarande medlemmar i referensgruppen inte har skett på ett neutralt, ojävigt och godtagbart sätt, samt att det föreligger en upprepad demonstrerad oförmåga från många av gruppens ledamöter, att deltaga i gruppens möten och att överhuvudtaget kalla till möten i de respektive undergrupper de representerar.

Då kommunens framförda åsikt är, att referensgruppen tillmäts stor, kanske avgörande betydelse för kommunens senare beslut, bör referensgruppen därför omedelbart läggas ned. Den bör ersättas av kommunens politikers och tjänstemäns öppna dialog med medborgarna, för en fullständig information om planernas konsekvenser för området och en nödvändig demokratisk förankring av eventuellt kommande viktiga beslut om vindkraften, på öppna och i god tid utlysta möten. Så arbetar andra kommuner i liknande fall.

Om kommunen i framtiden fattar beslut, som öppnar för de aktuella vindparksplanerna, och det därefter går upp för allmänheten och kommunen vilket illa underbyggt beslut det var, då kan det som i Offerdal vara för sent. (läs om Krokoms kommuns ånger i länk på vår hemsida, http://op.se/krokom/1.1294269). Kommunen kommer att utsätta referensgruppens medlemmar, som idag intet ont anande ställer upp på denna arbetsmodell, för ett stort obehag.  Kommunen uppfattas samtidigt som om den, med nuvarande arbetsmodell abdikerat från sitt ansvar, en uppfattning vi delar.

SVAR: Modellen med referensgrupper anser vi oftast fungerar bra och vi kommer att tillämpa det förfarandet även i fortsättningen. Vad gäller den aktuella arbetsgruppen anser vi det arbetet i praktiken för avslutat.

K3. Vindkraft i Lillhärdalsområdet - Landskapsanalys
En stor och omfattande fråga som berör hela Lillhärdalsområdet är, att det finns riksintressen som står emot varandra (se punkten K4 nedan) och att underlagsmaterial för denna bedömning bör tillhandahållas av staten. Vi kräver att en utförlig landskapsanalys utförs och bekostas av Länsstyrelsen i Jämtlands län. Den visuella påverkan av vindkraftverk är stor i starkt kuperad terräng där verken placeras i höga lägen. Här kan vindkraftverk synas tydligt på flera mils avstånd. Det innebär att en etablering även långt från Lillhärdalsområdet kan påverka upplevelsen av landskapet i riksintresseområdet.

SVAR: Ett fristående företag har fått kommunens uppdrag att göra en omfattande fotodokumentation över olika scenarior för vindkraften i kommunen. Länsstyrelsen har tagit fram siktanalyser.

K4. Undantag för riksintresse för kulturmiljö
Lillhärdal med omgivande fäbodområde ( Z63 ) är klassat som riksintresse för kulturmiljö. Enligt Miljöbalken 3:6 skall riksintresse skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljö. I övriga kommuners översiktsplanering har områden med riksintresse generellt undantagits från vindkraftsutbyggnad, varför har detta ej skett i Härjedalens kommun i Lillhärdal? FFSV kräver att detta snarast sker även för Lillhärdal.

SVAR: Se F21.

K5. Miljökonsekvensutredning
En utförlig miljökonsekvensutredning enligt miljöbalkens krav skall utföras av neutral part, ej av exploatörens konsult. Denna skall i föreskriven form, i god tid delges berörda parter inför föreskrivna samrådsmöten och finnas tillgänglig vid och diskuteras under dessa möten. Så har hittills ej skett.

SVAR: I samband med den reviderade översiktsplanen kommer en särskild miljökonsekvensutredning om vindkraften att göras. I varje enskilt tillståndsärende svarar sedan exploatören för miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken.

K6. Övriga konsekvensutredningar
Konsekvensutredningar måste göras för planernas påverkan på turismen och på för landsbygdskulturen traditionellt mycket viktiga intressen, som jakt och fiske.

Vidare vill vi framföra som krav, att synen på vinden som en lokalt ägd naturresurs precis som skogen och vattnet tillgodoses, samt att avkastningen från denna resurs i första hand kommer den egna bygden tillgodo. Vi vill att en betydande del, 10 – 20% av vad ett vindkraftverk ger fördelas på dem, som bidrar till att vindkraften kan byggas ut. Fördelningen kan förslagsvis delas upp på:
Bygdepeng där en viss del av denna bör gå till kommunen som ”utvecklingspengar” för framtida miljö- energi- och kretsloppsfrågor.
Vindbonus, om utbyggnad skall ske i ett riksintressant område bör samtliga markägare få del av avkastningen i proportion till sina markers areal, oavsett om fastigheten direkt drabbas av intrång eller ej.
Intrång infrastruktur: Berörda markägare skall ha ersättning för det intrång det innebär att bygga vägar, ledningar m.m.
Intrång vindkraftverk. Alla fastighetsägare som berörs av byggnationen skall ha ersättning för intrånget, deras medverkan är en förutsättning för att andra kan tjäna pengar på vindkraftverken.

SVAR: Se F13.

K7. Förändring av Översiktsplanen.
I samband med att översiktsplanen nu avses ändras, kräver FFSV, att en nu möjlig anpassning av strandskyddsbestämmelserna samtidigt sker, i avsikt att tillåta mera strandnära byggnation vid områdets vattendrag, liksom att det säkerställes, att nödvändiga förutsättningar finns i planen, för utveckling och expansion av näringar som skapar lokala arbetstillfällen, som t.ex. vildmarksturism.

SVAR: Frågan har behandlats av kommunfullmäktige 2009-11-18 i samband med beslut om ett medborgarförslag. Paragraf bifogas. Frågan kommer att behandlas i kommande revidering av översiktsplanen under nästa mandatperiod. Till dess kommer kommunen att ta upp frågan i aktuella detaljplaner.

K8
. Redovisning av sysselsättningseffekten för nya arbetstillfällen
Vi kräver en redovisning av ”avkastningen” i form av det ökade antal arbetstillfällen för ortsbefolkningen resp. totalt ökat antal, som skapas av projektet under och efter byggtiden, samt hur denna avkastning jämför sig med avkastningen från turism, skogsnäring, rennäring, och eller andra näringar samt avkastningen från jakt och fiske etc.

SVAR: Sysselsättningseffekter är i sig inte motiv för utbyggnad av vindkraften.
För beräkningsgrunderna för de sysselsättningseffekter som redovisas i arbetsmaterialet hänvisas till bifogat mail från Ulf Alexandersson.(Finns ej med här)

K9.
Redovisning av total markåtgång
Vi kräver en noggrann redovisning av markåtgången för vägar, grustäkter,  ledningar och verk.

SVAR: Området för själva vindkraftsanläggningen kommer att redovisas. Vägar och ledningar i samband med tillståndsprövningen. Särskild prövning av grustäkter görs av länssstyrelsen.

K10. Rivning av verk och återställande av mark
De planerade verken skall rivas och marken återställas om ca. 50 år.Det kostar idag ca. 1-2 miljoner att riva ett vindkraftverk. Vem skall stå för den kostnaden om 50 år, då ägandet troligen kommer att vara överfört till bolag, vilka med avsikt icke kan nås av några krav på betalning? Vi kräver att någon form av bankgarantier / säkerheter / fonderingar av avkastning/ eller motsvarande införs, som garanterar att rivningen bekostas och att naturen återställs efter verksamhetens upphörande.

SVAR: I samband med tillståndsprövningen ska deponering av medel för återställande ske hos länsstyrelsen. 

Frågor till Kommunstyrelsen:

F1
. Vad är det för fel på nuvarande översiktsplan från 2004, som gör att den måste omarbetas?

SVAR: Det är kommunens ansvar att enligt gällande lagstiftning ha en aktuell översiktsplan. Enligt plan och bygglagen 4:14 skall kommunfullmäktige minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens aktualitet. Kommer som i detta fall anspråk på utbyggnader är det kommunens ansvar att pröva detta genom t.ex. översiktsplanen.

F2
. Hur resonerar kommunen då syftet med den nya översiktsplanen bara är att tillåta flera vindkraftverk, vindkraftparker? Varför inkluderas inte andra angelägna frågor, som t. ex. utveckling och expansion av vildmarksturismen i Lillhärdal, i förändringen av översiktsplanen?

SVAR: Vid översiktsplanens revidering görs avvägning mot övriga intressen som blir berörda.

F3
. Vad är tidplanen (detaljerad) för vindkraftutbyggnaden i Lillhärdal?

SVAR: Den reviderade översiktsplanen beräknas kunna antas under hösten 2010. Om det sen blir möjligt med någon vindkraftutbyggnad, ska tillståndsprövningen därefter ske.
Kommunen har inte möjlighet att redovisa någon detaljerad tidsplan för en eventuell utbyggnad. Tillståndsprocessens längd är avgörande för när en eventuell utbyggnad kan komma till stånd.

F4
. Blir de skogsbilvägar som skall färdigställas öppna för allmänheten?

SVAR: Hittillsvarande erfarenheter visar att vägarna vanligtvis är öppna för allmänheten.  Ansvaret vilar på exploatörerna/markägarna.

F5
. Blir området under och omkring vindkraftparkerna öppna eller stängda för allmänheten?

SVAR: Se F4. Beroende på säkerheten omkring vindkraftverken sker vanligtvis information till allmänheten om att försiktighet måste iakttas på grund av nedfallande is m.m.

F6
. Vem ansvarar för säkerheten i och omkring vindkraftparkerna?

SVAR: Exploatörerna.

F7
. Hur många m3 material i form av sand och grus kommer att förbrukas till fundament och vägar? Var skall dessa grustäkter ligga, vem ger tillstånd till dessa i naturen avsevärda ingrepp?

SVAR: Mängden material som skall användas i samband med utbyggnad beräknas inte i arbetet med översiktsplanen. Vi vet ju att det redan idag finns ett antal täkter med tillstånd i området. Behövs nya täkter ska en tillståndsprövning enligt miljöbalken ske. Det är miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen som beslutar detta.

F8
. Hur många mil kraftledningar skall byggas och var? Kommer de att grävas ner?

SVAR: Kraftledning inom vindkraftparker grävs i allmänhet ner, dock inte utanför parkområdet. Hur många mil kraftledningar som kommer att byggas beror slutligen på hur många vindkraftverk eller parker som kommer till stånd.

F9
. Kommer skogen under vindkraftverken att kalhuggas? I så fall, vad säger att Skogsstyrelsen kommer att godkänna detta betydande ingrepp i skogsbruksplanerna?

SVAR: Miljöprövning och den miljökonsekvensbeskrivning som upprättas i samband med tillståndsprövningen kommer att redovisa detta. Det finns dock ingen anledning att göra några kalhyggen annat än där själva vindkraftverket är beläget. Den studieresa som gjordes av arbetsgruppen och där föreningens ordförande deltog visade att några kalhyggen inte gjordes i skogslandskapet.

F10
. Förklara hur kommunen kom fram till att turismen i västra Härjedalen påverkas negativt av vindkraft, men att detsamma inte gäller i Lillhärdal?

SVAR: I den planeringsprocess som föregick framtagande av översiktsplanen och med deltagande av olika intressen, bl.a. turistnäringen i västra Härjedalen, kom man fram till att i den direkta fjällvärlden vägde turismen tyngre än vindkraftsintressena. Samma arbetssätt med olika partsintressen tillämpas även vid denna översyn. Det kan inte uteslutas att samma prövning med tyngd på turismen kommer att göras i Lillhärdal.

F11
. Hur uppfyller kommunen lagens krav om att en översiktsplan säkerställer ”långvarig och trygg boendemiljö” då vindkraftparker är etablerade. Se t ex dokumenterade olyckor och dödsfall i samband med vindkraft, vidare problemet med störande oljud och blinkande ljus för att varna flygplan om natten.

SVAR: Av plan och bygglagen 4:1 framgår bl.a. att i översiktsplanen ska framgå
- grunddragen i frågan om användningen av mark och vattenområden.
- kommunens syn på hur den bebyggda miljön skall utvecklas och bevaras.
- hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena.
I den miljökonsekvensbeskrivning och miljöprövning som sker före uppförande av vindkraftverk ställs villkor som skall uppfyllas, bl.a. ljud.
Varselljus måste även monteras om vindkraftverken kommer upp i en viss nivå.

F12
. Varför inte samma omsorgsfulla och långsamma utredningsarbete i Lillhärdal som i västra Härjedalen med ex.vis externa konsulter?

SVAR: Samma omsorgsfulla utredningsarbete bedrivs nu som tidigare i andra delar av kommunen. De utredningar som tidigare gjorts i bl.a. Västra Härjedalen gentemot besökande turister är tillämpbara i även i detta fall. För övrigt görs mycket omfattande fotomontage och siktanalyser av externa konsulter i det pågående arbetet.

F13.
Hur kommer bygden och dess innevånare att kompenseras för att nuvarande attraktionskraft i områdets naturtillgångar sjunker med denna industriella etablering?

SVAR: I planarbetet måste en bedömning göras utifrån vad som gynnar bygden bäst. Överväger turistintressena, den orörda naturen och jakten m.m. lär det väl inte bli någon vindkraft. Det finns nu ett arbetsmaterial framtaget, tillsammans med övriga kommuner i Jämtland, för en vindkraftpolicy där bl.a. en kompensation föreslås skall gå till berörd bygd där vindkraftverk kommer att byggas. Det är en policy som så småningom skall behandlas av kommunfullmäktige.

F14
. Kommer kommunen att informera boende och fastighetsägare om vindkraftplanerna, och i så fall när? Är detta informationsarbete delegerat till exploatörerna att sköta?

SVAR: Vi har redan bestämt att vi skall informera allmänheten och platserna vi valt är Lillhärdal, Sveg och endera Älvros eller Ängersjö. Vi väntar bara på att de omfattande fotomontagen som vi har beställt, skall bli klara. Informationsmöten lär knappast bli före jul. Övrig information om tillståndsansökningar skall enligt gällande lagstiftning genomföras av intressenterna själva.

F15
. Hur kommer den reglerkraft som enligt E.ON Netz beräkningar i Tyskland 2005, måste ha en kontinuerlig permanent leveransberedskap om ca. 90% av vindkraftverkens möjliga kraftleveranser, att säkerställas?

SVAR: Behandlas inte i översiktsplanen. Är väl närmast en fråga för Svenska Kraftnät.

F16
. Var i kommunen skall denna nödvändiga och betydande vattenkraftsutbyggnad ske?

SVAR: Ingår inte i den nu pågående revideringen  av översiktsplanen.

F17
. Hur ser kommunen på, att ägandet av vindkraftsetableringen i Lillhärdal med omnejd med allra största säkerhet kommer att hamna i händerna på utländska kapitalägare, som kommer att tjäna pengar på, att Härjedalens kommun av miljöskäl tillåter dem att industriellt exploatera och förstöra ett i Europa närmast unikt naturområde?

SVAR: Vi lever och verkar i en marknadsekonomi och är dessutom med i EU där varor och tjänster fritt ska kunna föras över gränserna. Härjedalens kommun kan inte bestämma vem som ska bygga och äga vindkraftverk. Kommunen kan via översiktsplanen klargöra vilka områden som är lämpliga för t.ex. vindkraft och sedan pröva ett vindkraftbygge enligt gällande lagstiftning. Kommunen kan gå in som delägare vilket vi gjort i Vemhån. Sedan kan lokalbefolkningen naturligt också gå in som delägare. Vi ska dock komma ihåg att det handlar om väldigt stora investeringar.

F18
. Vilken betydelse tillmäter kommunens politiker det faktum, att vår förening redan representerar ca. 350 medlemmar med olika anknytning till Lillhärdalsbygden?

SVAR: Det har naturligtvis stor betydelse att föreningar med kommunens egna invånare engagerar sig i kommunens utveckling.

F19
. Bygden gynnas inte långsiktigt av att exploatörer knyter upp några markägare som räknar med att tjäna pengar och därför blir vindkraftsförespråkare. Dessa ersättningar är ju ”småpengar” jämfört med om markägare och kommunen tillsammans kunde ställa större krav på exploatörerna. Är det förenligt med kommunens policy för hur den kommunala verksamheten skall bedrivas, att ett så oerfaret och finansiellt svagt vindkraftsbolag som Rabbalshede Kraft AB i förening med ett litet antal privata markägare, skall tillåtas genomföra denna moderna form av baggböleri och köra över majoriteten av lokalbefolkningen?

SVAR: Det är främst regering och riksdag som sätter upp ramarna för hur vindkraften ska utvecklas i landet. Kommunen kan sedan via främst översiktsplanen styra eventuell lokalisering av vindkraftsverken. Arbetet med översiktsplanen sker i den demokratiska ordning vi har i landet. När översiktsplanen fastställts av fullmäktige kommer vindkraftsärenden i det aktuella området att behandlas.

F20.
Är inte kommunen skyldig att i första hand se till majoriteten av innevånarnas bästa intresse framför en minoritets önskan, att till skada för majoritetens intressen industriellt och storskaligt exploatera sina fastigheter?

SVAR: Politiska beslut handlar ofta om avvägningar mellan olika intressen och det är viktigt att vi politiker genom t.ex. en gedigen samrådsprocess får reda på alla synpunkter.

F21.
Varför har inte riksintresseområdet Z63 (Lillhärdal med fäbodområde) redan från början undantagits helt från denna exploatering? Varför värnar inte kommunen sina så värdefulla
områden, mot en skadlig industriell exploatering?

SVAR: Det riksintressanta fäbodområdet väster om Lillhärdal tillmäts stort värde vid denna revidering och kommer att behandlas i samlad avvägning gentemot andra intressen i det förslag som så småningom skall skickas ut på samråd.
 

Med vänlig hälsning
Gottfrid Jonsson
Kommunalråd
 

 

Vi ser med stort intresse fram mot kommunstyrelsens snara svar på vår framställan, och ställer givetvis gärna upp på en diskussion kring innehållet i denna, om kommunstyrelsen så önskar.


Föreningen för Småskalig Vindkraft i Lillhärdal (FFSV)
 

Billy Anklew, ordförande 

CC för info till:                   Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sara Huss

 

 

 

 

 

Medlemsantalet ökar

Föreningen har nu 528 medlemmar
 

Tack alla medlemmar för ert stöd!

Tack alla medlemmar, som stött oss även ekonomiskt under våra första månader som växande idéell förening! Vi har fått ert viktiga stöd både till vårt bankgirokonto och senast i vår
”insamlingskruka” vid mötet med politikerna 2009-11-14. Utan ert stöd hade det varit tyngre, att klara av portokostnader, materialkostnader, upprepade annonser i dagspressen, lokalhyra för medlemsmöte och andra nödvändiga kostnader för föreningens drift. Som ni vet arbetar vi alla helt idéellt för att hålla föreningen igång. Inför 2010, som är ett mycket viktigt år för föreningens verksamhet, vill vi be alla medlemmar, som kan avvara en slant, att på så sätt ytterligare stödja föreningens verksamhet. Vi tackar på förhand för er välvilja, den gör stor nytta för vår gemensamma strävan, att rädda Lillhärdal från följderna av den storskaliga satsningen på vindkraft. Sätt gärna in ert mycket välkomna bidrag på föreningens bankgirokonto 436-8353 med uppgift om inbetalarens namn och adress.

 Varmt tack för era bidrag och för ert fortsatta stöd!

 God Jul och Gott Nytt År önskas er alla av,

 Styrelsen,

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal,  FFSV

 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Önskar FFSV - Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, www.ffsv-lillhardal.tk

 Vi kände ett enormt gensvar och engagemang från våra medlemmar på medlemsmötet den 14 november, med inbjudna politiker och Bernd Stümer från Svenskt Landskapsskydd. Vi ökar ständigt vårt medlemsantal, nästa delmål är 600 medlemmar, 500 är redan uppnått. Om du känner någon, som vill bevara Lillhärdal och ännu inte är medlem, se till att hon eller han blir medlemmar snarast – tillsammans blir vi ännu starkare! Nästa år är ett viktigt år, då ett första beslut i frågan om ändring av översiktsplanen kommer att tas i kommunen. Vi känner, att vi
redan nu har flera politiska partier på vår sida.

Vi måste ha förståelse för att de flesta av våra politiker ännu inte satt sig in i hur storskalig vindkraft kommer att påverka byn. De behöver tid att bearbeta informationen och förstå den enormt negativa påverkan vindparksindustrialiseringen får på Lillhärdal, i form av buller, blink, blänk, förstörd länsunik fäbodkultur, som dessutom är klassad som riksintresse, förstörd turism, förstörd jakt och fiske, hot mot fridlysta fågelarter och en enorm förödelse av miljön i och omkring byn. Med våra medlemmars stöd fortsätter vi arbetet för att stoppa dessa planer. Vi jobbar vidare med målet 0 till max 10 vindsnurror runt Lillhärdal. Vi gläds åt, att opinionen redan har börjat vända mot vindkraften. Att kasta bort hundratals miljarder på att förstöra vår unika natur är helt galet, vi behöver inte vindkraften.

 Styrelsen / FFSV

                                                                                       
 

FFSV:s begäran till Härjedalens kommun om kopior av handlingar

FFSV har hos Härjedalens kommun 2009-11-24 begärt att få ut kopior av alla handlingar,
relaterade till kontakterna med Bergvik Skog AB, Rabbalshede kraft AB, samt alla handlingar
kring, inklusive kommunens beslut, att inte tillåta någon vindkraftsexploatering i västra Härjedalen.
 

Blir "Referensgruppen" för vindkraftsfrågor i Härjedalens kommun förd bakom ljuset av exploatörerna?


Ur ”Minnesanteckningar 2009-10-14” förda av Stadsarkitekt Ulf Alexandersson från ”Referensgruppens” senaste möte 2009-10-14, distribuerade 2009-11-19, framgår bl.a., att både de siffror om den förväntade effekten av vindkraftverk i skogsmiljö, liksom deras sysselsättningseffekt lokalt, är anmärkningsvärt grovt överdrivna i positiv riktning. FFSV har tidigare begärt att ”Referensgruppen” upplöses på grund av risken för oönskad påverkan och jäv, då den innehåller representanter både för exploatörer och andra vindkraftsintressenter, nämligen Bergvik Skog AB och Fortum.

 

Effekten av ett vindkraftverk om 3 MW i skogsmiljö, vilket det rör sig om i östra Härjedalen är ca. 17%, detta ger en årsproduktion av 4,5 GWh per år, i stället för 7,5 GWh, som anges i referensgruppens minnesanteckningar, således en överdrift med hela 67%!

 

Överdriften beträffande möjliga arbetstillfällen är så oerhört grov, att den inte går att ens kvantifiera. Det är tillräckligt att konstatera, att den sannolikt hämtats från sagornas värld. Erfarenheten visar, att det endast blir ett mycket litet antal nya arbetstillfällen lokalt, både under byggtiden och därefter. Ett aktuellt exempel; Jämtkraft, till ca 70% ägt av Östersunds kommun, bygger hösten 2009 en 3 mil lång ny kraftledning för sina egna vindkraftverks behov.

 

I Ollebacken vid Lit ett par mil norr om Östersund, fanns vid en av våra medlemmars besök på platsen nyligen, ester, chilenare, rumäner och polacker sysselsatta med röjning för kraftledningsgatan, i ”skogsarbetarlänet” Jämtland! Byggnationen av verken sköts av utländska specialister, som upprättar egna flyttbara ”byar” med all nödvändig service under byggtiden. Servicen av verken sköts därefter av särskilt utbildade servicetekniker, som reser runt till de olika verken. Några lokala entreprenör kan troligen få i uppdrag, att gräva diken, öppna nya grustag, förstärka gamla & bygga nya vägar och frakta jord, sten och grus under byggtiden. Plogning och viss skötsel av vägarna återstår för någon lokal entreprenör, när verken är byggda. Någon nämnvärd positiv påverkan på sysselsättningen lokalt, blir det inte av den miljöförstörande vindkraftsexploateringen.

 

Tyvärr följer dessa positiva överdrifter ett numera välkänt mönster från diskussioner om vindkraftsetableringar i ett antal andra kommuner. Positiva effekter överdrivs kraftigt, medan negativa effekter som kraftigt buller, påverkan på natur och miljö liksom kringboendes livsmiljö i övrigt bagatelliseras eller helt förtigs. Effektiviteten anges för större verk i havsmiljö, när finansiering för projektet söks hos banken, samtidigt som värden för bullerstörningar hämtas från mindre verk i bygglovsansökan för samma projekt till kommunerna. Allt för att komma åt de åtråvärda byggloven, som är den begärliga handelsvaran för exploatörerna & finansklipparna.

 

Det är mycket allvarligt om felaktiga s.k. glädjesiffror, som nu i ”Referensgruppens” minnesanteckningar från mötet 2009-10-14, tillåts ligga till grund för någon rekommendation eller något utlåtande från ”Referensgruppen” till kommunpolitikerna, inför kommande beslut att eventuellt ändra kommunens översiktsplan. Välgrundade beslut ska bygga på korrekt angivna fakta, i väl genomarbetad dokumentation och därur inhämtad kunskap, inte på felaktiga uppgifter och propaganda!

 

Därför har FFSV hos Härjedalens kommun 2009-11-24 begärt att få ut kopior av alla handlingar, relaterade till kontakterna med Bergvik Skog AB, Rabbalshede Kraft AB, samt alla handlingar kring, inklusive kommunens beslut, att inte tillåta någon vindkraftsexploatering i västra Härjedalen.

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, FFSV

 

Rungande nej till vindkraft i Lillhärdal!

FFSV:s medlemsmöte med politiker i Härjedalens kommun den 14 november 2009 var mycket
välbesökt, möteslokalen i Folkets Hus var fylld av lokala föreningsmedlemmar, som kunde lyssna till inlägg om vindkraften från bl. a. Bernd Stümer, ordförande i Föreningen Svenskt
Landskapsskydd, som starkt ifrågasatte nyttan med den svindyra och miljöskadliga vindkraften och till flera företrädare för FFSV:s styrelse.

Ett antal frågor ställdes till företrädare för samtliga partier i kommunfullmäktige i Härjedalen, både från föreningen och från deltagande medlemmar i publiken. Svarens kvalité visade som
väntat upp stora skillnader, men både (VH) och (SD) var föredömligt klara i sina besked. (S),
(FP) och (KD) undvek i skiftande grad att ta ställning ännu. Centerpartiets företrädare var den
ende som klart stödde vindkraften, med hänsyn till den "globala klimatutvecklingen", ingen
kunde dock på ett övertygande sätt peka på nyttan av vindkraft, varken för landet eller för
bygden. På frågan från (M):s företrädare, om hur många av föreningsmedlemmarna i salen, som
var helt emot en vindkraftsetablering i Lillhärdal blev svaret, samtliga närvarande!

(S) hävdade, att de var tvungna att ta fram en ny översiktsplan, som tillåter storskalig vindkraft då exploatörerna krävde detta. Under mötet blev det dock uppenbart, att detta inte alls
stämmer. Kommunen bestämmer själv, om man vill satsa mycket pengar och stor möda på en
ny översiktsplan. Nuvarande plan tillåter redan småskalig vindkraft, med upp till 30 snurror i
östra Härjedalen. Vidare påstods (C) vara styrt av sitt moderparti på riksplanet, i sin strävan att
förstöra naturen med vindkraftparker. Detta förnekades bestämt av mötets (C)-representant.
Sammanfattningsvis står det klart att kommunen genom kommunfullmäktige sitter inne med
all makt, att kunna avslå både ny översiktsplan och hela denna meningslösa
vindparksindustrialisering runt Lillhärdal. Dessutom har kommunen alla möjligheter, att främja
annan och mer positiv utveckling i Lillhärdal.

Känslan hos många av föreningens medlemmar och hos styrelsen efteråt var, att mötet hade varit
mycket givande och att kommunpolitikerna troligen hade fått en hel del att fundera på inför
framtida beslut. Kanske på om det inte varit klokare, att behålla gällande översiktsplan i stället
för, att så snabbt och villigt besluta påbörja arbetet med en ändring, "för att exploatörerna
tryckte på så hårt", som det sades från ansvarigt håll på podiet! Troligen kretsar tankarna även
kring betydelsen av, att FFSV redan har 500 medlemmar, efter bara ett par månaders
verksamhet. Det känns mycket bra, att så många bybor på detta diciplinerade och välordnade
sätt under trevliga former, ändå kunde ge politikerna ett rungande klart besked om, att de inte
vill ha någon vindkraftsutbyggnad alls i Lillhärdalsbygden.

Föreningens styrelse känner efter Lillhärdalsbornas stora uppslutning på mötet, att vi verkligen
har stöd för våra ansträngningar för att informera mera och att med kraft ifrågasätta den
utveckling, som hotar att helt i onödan ödelägga byn och dess omgivningar. Byns framtid och
natur är inte till salu för någon som helst "bygdepeng". Denna nutida form av gamla tiders
"baggböleri", kommer inte att accepteras i Lillhärdal! Tack alla medlemmar som ställde upp för
byn och för föreningen på detta sätt i lördags, det gladde oss och stärker föreningen ytterligare!
Tack alla politiker, som hörsammade vår inbjudan till en dialog om vindkraften!

Styrelsen för FFSV

 

Bernd Stümer, Svenskt Landskapsskydd

Föreningen Svenskt Landskapsskydds ordförande, Bernd Stümer, kommer att närvara vid FFSV:s medlemsmöte lördagen den 14 november.
 

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal (FFSV) är nu ansluten till Föreningen Svenskt Landskapsskydd, (FSL)

FSL är en riksorganisation som har till huvuduppgift att värna om, att Sveriges vackra natur och
kulturlandskap inte genom storskaliga exploateringar förvandlas till industrilandskap och därmed
dålig livsmiljö för de människor, som berörs. Utbyggnaden av vindkraften har blivit det område,
som kommit att bli helt dominerande. FSL är idag den enda svenska riksorganisation, som står
upp till försvar för den befolkning och de natur- och kulturbygder, som hotas. För närvarande har
FSL ca 1.600 direktanslutna och via lokala föreningar inskrivna medlemmar samt ca 14.900
medlemmar i anslutna föreningar. Vi gör bedömningen, att vår förening har mycket att vinna på medlemskapet i FSL. Dess erfarenhet och stora kontaktnät är mycket värdefulla för
vår förening, i vår fortsatta strävan att rädda Lillhärdalsbygden från en oönskad industriell
exploatering av vår vackra natur, med storskaliga vindkraftsparker. FSL:s hemsida nås på:
http://www.landskapsskydd.se/
 

Föreningen har nu 421 medlemmar

Tack för att Ni stödjer FFSV. Vill Ni även stödja oss ekonomiskt - sätt in pengar på bankgiro:
436-8353. Pengarna används uteslutet till att täcka uppkomna kostnader, ex porto,
annonsering mm. För övrigt arbetar vi helt ideellt. Vi behöver Ert stöd även ekonomiskt.

 

Visst finns det människor i Lillhärdal, Bergvik Skog

Replik på uttalanden av Peter Svantesson, Bergvik Skog AB i Dalarnas Tidningar,
Faludelen 2009-10-27

I en ”profilartikel” i Dalarnas Tidningar 2009-10-27, ”Han vill bygga 650 vindkraftverk” om Peter Svantesson, ansvarig för det stora skogsbolagets mycket omfattande vindkraftplaner, kan vi till vår förvåning läsa bl.a.följande uttalanden:

” I våra projekt i Härjedalen bor det nästan inga människor. Invändningarna vi möter kommer oftast från fritidshusägare som tycker att de bor i orörd vildmark. Även om det inte bor folk runt projekten i Härjedalen så finns det fåglar, speciellt kungsörn som man håller på att utreda om de kan ta skada av en vindkraftspark. Flyttfåglar lär sig att ta andra vägar vet vi. Men rovfågeln måste vi ta reda på var den finns. Det är möjligt att det i någon mån kommer att påverka våra platser.

”Vi vill upplysa Peter Svantesson och Bergvik Skog om, att det visst finns människor som bor i byn Lillhärdal i Härjedalen och i dess omgivningar! Både permanent och på fritiden! Än så länge är nog bäst att tillägga. Bolagets planer på en storskalig industriell etablering av 164 vindkraftverk i bygden, kommer säkert att påverka byns utveckling och innevånarantal negativt.

Vår förening, som efter två månaders verksamhet nu har över 400 medlemmar, delar givetvis oron för kungsörnarna, berguvarna och allt annat vilt, som kommer att påverkas av övervåldet på bygdens skogsmarker. Men vi oroar oss än mer för den märkligt nedlåtande attityd till människorna, byinnevånarna i Lillhärdal med omgivande byar, som uppenbart fortfarande finns inom Bergvik Skog. ”I våra projekt i Härjedalen bor det nästan inga människor.” Smaka på det uttalandet, från en företrädare för ett av bygdens och landets största skogsbolag, som sannerligen borde veta bättre! 

Vi ser den planerade förstörelsen av vår närmiljö, som en mycket tragisk repris på det känslolösa baggböleri, som ledde till skapandet av några få mycket stora skogsbolag under början av förra seklet. Alla svenskar, även de som bor i Lillhärdal med omnejd, kommer att få betala notan för bolagets uppbyggnad av sina vindkraftsparker via elräkningen, utan att få vara med och dela på vinsterna. Dessa kommer även denna gång, att hamna i fickorna på bolagsägare mycket långt borta, t.o.m. utanför landets gränser.

Att Bergvik Skog liksom de andra exploatörerna, ser den rådande vindkraftshysterin som en möjlighet att göra snabba finansiella klipp är möjligt, kanske är bolaget även i behov av detta? Att varken Lillhärdalsbygden eller landet i övrigt är i behov av den tekniskt föråldrade, sanslöst dyra, ineffektiva och för elförsörjningen helt onödiga och opålitliga vindkraften, som inte klarar av, att vare sig ekonomiskt eller funktionellt stå på egna ben, är vi helt klara över. Vi hoppas därför, att kommunens politiker utnyttjar sin vetorätt och stoppar Bergvik Skogs planer på att industrialisera Lillhärdalsbygden.

Vi kommer att fortsätta vår kamp för de människor, frilufts- och kulturvärden som faktiskt finns, ”runt projekten”, bolagets planerade storskaliga vindkraftsparker på Skaftåsen och Brickan vid Lillhärdal.
 

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal (FFSV)   

 

Inbjudan till Härjedalens kommuns samtliga kommunfullmäktigepartier

Inbjudan till Härjedalens kommuns samtliga kommunfullmäktigepartier

Föreningen för småskalig vindkraftsutbyggnad i gamla Lillhärdals kommun, (FFSV) hälsar ditt parti välkommet till Lillhärdals Folkets Hus, lördagen den 14 november.

Föreningens medlemmar önskar föra en konstruktiv diskussion och dialog om inriktningen i och konsekvenserna av den nya översiktsplanen, som har som mål att möjliggöra en storskalig vindkraftsutbyggnad i Lillhärdal.

 Vi ser gärna att ert parti representeras av 1 – 2 personer med mandat att framföra ert partis ställningstagande i ovan angivna ärende.

 Diskussionen och dialogen börjar klockan 12.00 och avslutas klockan 15.00.

Samtalsledare kommer att sköta mötesordningen och frågor kommer att ställas av närvarande föreningsmedlemmar i publiken.

 Föreningen för småskalig vindkraftsutbyggnad i gamla Lillhärdals kommun har idag, 2009-10-23, ca. 400 medlemmar med olika anknytning till Lillhärdal.

 Ni som önskar veta mer om vår förening kan gå in på vår hemsida:

www.ffsv-lillhardal.tk

 Som en introduktion till ämnet för dialogen ser vi gärna, att ni tittar på en kortare film om vindkraftsutbyggnad på landsbygden i södra Halland, ni når filmen via länken:  http://www.youtube.com/watch?v=Iq9yX1RLxV0

Vi ser fram mot ert svar, senast 2009-11-06, med uppgift om vem som kommer att representera partiet vid mötet, till: Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .

Mycket välkomna till Lillhärdal 2009-11-14!

 

 

_________________________

Billy Anklew,

ordförande i FFSV

Tel.: 0680 – 305 52 / 070-6034055

 

Artikel i Härdalsbladet

Flera enormt stora vindkraftsparker runt Lillhärdal? Nu är det allvar!

Om Du, liksom Föreningen För Småskalig Vindkraft, FFSV, är emot dessa onödiga mastodontprojekt måste Du ta ställning, engagera Dig och bli medlem i vår förening, om Du inte redan är det! Vi närmar oss raskt 400 medlemmar. Annars är risken stor, att våra politiker som idag springer exploatörernas & finansklipparnas ärenden och agerar i egenintresse, förstör vår bygd och natur för all framtid. Vår fäbodkultur är unik i världen, den är ett riksintresse, som kommer att slås i spillror för girighetens skull. Bara inom en radie av 10 km från vindkraftparken i Åndberget finns 27 fäbodar, klassade som riksintresse i kategori 1-4. Även runt Skaftåsen drabbas många fäbodar och jaktlag av samma öde. Brickan har redan ett verk igång det syns väl, 16 km. från byn! Redan nu har många slutat renovera sina hus och avvaktar ett beslut i frågan. Flera säger att ”blir detta verklighet så flyttar vi”. Är det vad våra folkvalda vill, driva folk från sin hembygd? Allt för ett luddigt koldioxidmål och en bygdepeng, som är skriven i stjärnorna, denna blir ofta bara en tummetott av vad som utlovas, se t ex Olden. Titta gärna in på http://www.youtube.com/watch?v=Iq9yX1RLxV0, där boende utanför Hishult i Halland berättar, om hur deras liv helt förändrats efter en utbyggnad med ”bara” 12 verk, ca. en tjugondedel av det enorma antal, som planeras runt omkring Lillhärdal!  Idag har även vindparkförespråkarna förstått, att det blir ytterst få lokala jobb av denna helt onödiga rovdrift på vår natur. Tekniken är dyr och föråldrad, effekten är uruselt låg och kräver dessvärre för att fungera, 90% annan kraft som ständig uppbackning! Vindkraften klarar alltså inte av, att stå på egna ben!

 

Lillhärdal 2017, ett möjligt framtidsscenario;

Byn har i sin direkta närhet fått 110 st 180 meter höga vindkraftverk kring Åndberget. Både runt Skaftåsen och Brickan ser det lika förfärligt ut. Våra lokala politiker körde brutalt över befolkningen, innan de röstades bort! Exploatören Rabbalshede lyckades finansiera 3,5 miljarder kronor för utbyggnaden i Åndberget, genom att sälja ut projektet till utländska kapitalförvaltare. Samma sak hände med Skaftåsen och Brickan. Ägarbolagen finns nu i skatteparadis, för att undvika att betala utdömda skadestånd och för inlösen av fastigheter. Nu jagas därför markägarna som är solidariskt ansvariga för skadestånden. Kommunen vägrar betala. Ett gammalt viltvårdsområde med fem älgjaktslag söder om byn har upplösts och alla vägar är avstängda i området p. g. a. den stora säkerhetsrisken. Hela området är avlyst för allmänheten. Även skogsfastigheterna runt de tre parkerna har blivit mindre värda p.g.a. sämre jakt- och rekreationsvärde. Ingreppen i naturen i form av vägar, grustag och ledningar är fasansfulla. Campingen och värdshuset har stängt liksom affärerna, då turismen helt har upphört. Bygdepengen har lyckats hålla bensinmacken igång, men inte länge till, då omsättningen är för låg. Avfolkningen har ökat, ingen köper eller renoverar längre några hus i byn. Lillhärdal är en bygd i avveckling och förfall. Västra Härjedalen blomstrar av turismen. Där skämtas om Lillhärdal, som ”den blåsta byn”. Innan Rabbalshede sparkades ut av de utländska ägarna, när driften blev för dyr, hann de bekosta en staty av de lokala krafter som gjorde etableringen möjlig och ersatte Härjulf Hornbrytare och hans Helga. Markägarna står på ruinens brant p.g.a. miljonskadestånden och försöker nu komma ifrån de framtida rivningskostnaderna på 2 mkr/verk, vilket verkar omöjligt. Hur skall 40.000 m3 betongfundament bara runt Åndberget tas om hand, vilket motsvarar 8.000 betongbilar? Den döende byn är ett monument över politiskt maktmissbruk, inkompetens och gränslös girighet!

 

Skall vi än en gång tvingas bli offer? Om vi engagerar oss nu, finns fortfarande chansen, att stoppa baggböleriet. Bli medlem nu i vår förening, gå in på www.ffsv-lillhardal.tk , eller prata med någon i styrelsen. Som medlem, är Du välkommen att ställa våra politiker mot väggen i vindparksfrågan, lördagen den 14 november kl 12-15 i Folkets hus, Lillhärdal. Styrelsen för FFSV;

 

Billy Anklew, Inger Wetterstrand, Peter Hammarberg, Alf Olsson, Bertil Nilsson  

 

 

Medlemsantalet ökar

Föreningen har nu 360 medlemmar

 

Föreningens brev med synpunkter på samråd till Rabbalshedes Kraft AB

Rabbalshede Kraft AB                                                                      

Marknadsvägen 1

457 55 Rabbalshede

 

Betr.: Kommentarer till de möten om eventuell vindkraftsutbyggnad, som ni anordnat med boende i Lillhärdal, 2008 och 2009.

 

Vi har förstått att ni anser de två möten ni haft med ”allmänheten” i Lillhärdal 2008 och 2009 vara ”Samrådsmöten” i Miljöbalkens mening. Låt oss därför först citera vad som sägs om ”Samråd” i den statliga Energimyndighetens broschyr från 2007, riktad till exploatörer som önskar bygga storskaliga vindkraftsanläggningar (vår kursivering);

 

Samråd

Det första den som vill bygga en vindkraftanläggning måste göra är att ha samråd med alla berörda parter. Sam­rådet ska informera myndigheter, grannar och andra om projektidén, ta reda på fakta och problem i projektet och ge alla berörda en möjlighet att påverka projektet.

 

Samrådet ska genomföras ”i god tid” och ”i behövlig omfattning” innan ansökan lämnas in. Lagen säger inget om vad ”i god tid” innebär, utan sunda förnuftet får råda. Men en bra tumregel är att den som ansöker bör ha samrå­det en månad innan den sökande lämnar in sin ansökan om tillstånd. Samma sak gäller med ”i behövlig omfattning”. I vissa fall kanske ett möte räcker, medan det i andra fall kan behövas flera möten.

 

Erfarenheten visar att ju tidigare grannar och andra be­rörda bli engagerade, desto smidigare går hela processen för länsstyrelsen och för den som söker tillstånd.

Information före samrådet

Innan den som vill bygga en vindkraftanläggning kallar till samråd måste den sökande bland annat informera om:

 

• Antal vindkraftverk

• Placering av vindkraftverken

• Placering av kablar och tillfartsvägar

• Förväntad elproduktion

• Hur stor miljöpåverkan beräknas bli och vad den bedöms bestå i

 

De som ska informeras är länsstyrelsen som tillsynsmyn­dighet och privatpersoner som kan tänkas bli särskilt be­rörda. Informationen ska skickas ut skriftligt. Sedan har länsstyrelsen och andra berörda tre veckor på sig att läm­na synpunkter. På så sätt har alla parter en möjlighet att sätta sig in i alla frågor innan själva samrådet äger rum.

 

Vilka ska kallas till samråd?

Efter informationen ska den som vill bygga vindkraftanläggningen kalla till samråd, där parterna ska diskutera dessa frågor. Vid samrådet ska parterna också diskutera vad miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla. Det är bra om verksamhetsutövaren har ett utkast till miljökonsekvensbeskrivning som diskussionsunderlag till samrådet.

Den sökande ska samråda med länsstyrelsen, de som bor eller arbetar i området och eventuellt andra som på ett eller annat sätt blir berörda, till exempel kan störas visuellt av vindkraftverken. Samråd ska också ske med övriga stat­liga myndigheter, kommuner, företag och organisationer som verksamheten kan beröra”.

 

Våra kommentarer till skeendet hittills;

 

Om mötet 2008 finns inte mycket annat att säga, än att de flesta av oss, som nu bildat och är medlemmar i föreningen uppfattade det något överraskande mötet, som ett rent insäljningsmöte av traditionell art för era planer på en storskalig utbyggnad av vindkraft i vår bygd. Det framfördes vid upprepade tillfällen hur bråttom det var för markägare att skriva på avtal med er för att hyra ut marken för uppförande av era planerade vindkraftverk, och hur gynnsamma villkoren var för de som gjorde detta. Vidare utlovades stora pengar till byn, som s.k. bygdepeng, om Rabbalshedes planer kunde realiseras som ni önskade.

 

Det vi dessutom upplevde som extra anmärkningsvärt var, att två av kommunens ledande företrädare, som närvarade vid mötet, mycket aktivt agerade ”stödtrupp” och påtryckare för era planer! Ett lika olämpligt som häpnadsväckande beteende från dessa allmänhetens förtroendevalda, vilka senare förutsätts kunna med oväld, pröva projektets lämplighet ur kommunal synpunkt.

 

Till mötet i september 2009, hade vår förening bildats. Ett litet antal av våra idag 325 medlemmar kom till mötet med väl förberedda frågor från byborna, som vi givetvis hoppades få bra svar på. Förutom att vi kunde märka en tydlig irritation från er sida över frågornas innehåll och vårt ifrågasättande av projektets nytta för bygden stod det snart klart för oss, att några svar av önskvärd kvalité inte kunde lämnas av er. Antingen svarade ni undvikande, ”skulle återkomma senare” eller svarade ni inte alls. Dessutom har vi följande observationer;

 

1). Något samråd med alla berörda parter har ej skett, ett flertal fastighetsägare som får sin utsikt förstörd, liksom påverkas av buller, blänk och ljus från vindkraftverken har ej kallats. Lika lite har de, som har sin fastighet längre från verken än 1,5 km kallats. De störs givetvis visuellt av planernas genomförande, därför skall de kallas och beredas tillfälle att yttra sig, enligt Miljöbalken. Den visuella påverkan av vindkraftverk är stor i starkt kuperad terräng, där verken placeras i höga lägen. Här kan vindkraftverk synas tydligt på flera mils avstånd. Det innebär, att en etablering även långt från Lillhärdalsområdet kan påverka upplevelsen av landskapet i riksintresseområdet. 

 

2). Mötena har ej annonserats i ortens lokaltidning, Tidningen Härjedalen.

 

3). Kommunen och Länsstyrelsen fanns ej närvarande vid mötet med ”allmänheten” i Lillhärdal. Visserligen var två ledande företrädare för Härjedalens kommun närvarande vid första mötet, dock i en märklig och mindre smickrande roll, som om den skall ses som kommunens inställning, med kraft måste ifrågasättas.  Några sådana officiella representanter presenterades inte vid mötet i september 2009.

 

4). Något förslag till- eller färdig Miljökonsekvensbeskrivning fanns ej med vid någondera mötet, denna kunde därför ej diskuteras eller kommenteras av oss. Det krävs särskilt tillstånd då vindkraftspark skall placeras nära ett Natura 2000-område, vilket är aktuellt i detta fall. Enligt  7 kap. 28 § Miljöbalken och den särskilda miljökonsekvensbeskrivningen i 6 kap. 1 § Miljöbalken. Miljökonsekvensbeskrivningen är inte heller i fas, eller gjord parallellt med planeringen av teknik och ekonomi, vilket är ett krav. Inga alternativa platser för etableringen presenterades, vilket är föreskrivet i Miljöbalken 6 kapitel, 4 & 6§§. Endast muntliga uttalanden från er förekom, om att ni tolkade projektets miljöpåverkan som positiv!

 

5). Ingen Landskapsanalys fanns framme, den skulle vad vi förstod ej heller göras, då inget krav på detta ställts av kommunen – trots att projektet påverkar ett kulturhistoriskt riksintresse, Lillhärdals som sådant klassade rika fäbodkultur. Detta finner vi utomordentligt märkligt.

 

Vi kan därför sammanfattningsvis, med hänsyn till ovanstående beskrivet skeende och uppräknade allvarliga brister i handläggningen inte acceptera, att era två ”insäljningsmöten” i Lillhärdal 2008 & 2009 tillåts kvalificera som Samrådsmöten, varken i praktiken eller i lagens mening.

 

Våra medlemmars generella inställning till vindkraftsutbyggnad i vår bygd är för övrigt, att om det alls skall byggas några vindkraftverk i Lillhärdal, skall det vara småskaligt eller maximalt 10 verk, d v s max. dubbelt så många som mot i idag gällande översiktsplan. Verken skall inte störa horisontlinjen från bebyggelse eller fritidshus, eller störa andra naturvärden som är viktiga för Lillhärdal och framtida vildmarksturism, göra ingrepp i eller påverka områden klassade som riksintresse, eller negativt påverka för bygden viktiga existerande fritidssysselsättningar som jakt och fiske.

 

Lillhärdal, 2009-10-08

 

Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal,

 

 

 

_____________________________

Billy Anklew, Ordförande

 

 

 

 

 

 

      

CC för information till:          Härjedalens Kommun, Bror Norberg.

                                            Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sara Huss.  

 

Framställan till kommunstyrelsen i Härjedalen

Kommunstyrelsen i                                                                        Lillhärdal 2009-10-07

Härjedalens Kommun,

Medborgarhuset

842 80 Sveg

 

 

 

 

 

Framställan till kommunstyrelsen i Härjedalens kommun;

 

Föreningen för Småskalig Vindkraft i Lillhärdal (FFSV) tvingades tyvärr konstatera, att varken vår förenings representanter eller andra närvarande innevånare i Lillhärdal vid ”samrådsmötet” med Rabbalshede Kraft AB i Lillhärdal 2009-09-22, fick någon användbar information eller ens några tillfredsställande svar på till bolaget ställda frågor. För att söka tillgodose den av vindkraftverksplanerna berörda allmänhetens befogade krav, på en korrekt handläggning av ärendet och på en fullständig information om konsekvenserna av det aktuella föreslagna storskaliga industriella vindkraftsprojektet i Lillhärdal, ser vi oss nödsakade, att härmed rikta följande krav och frågor till kommunstyrelsen i Härjedalens kommun;

 

K1. Generella krav

FFSV kräver generellt, att Härjedalens kommun ställer som oavvisligt krav på exploatören Rabbalshede Kraft AB, att de i sina förberedelser för ansökan om nödvändiga tillstånd till föreslagen etablering av storskalig vindkraftsanläggning i det s.k. Åndbergsområdet strikt följer miljöbalkens bestämmelser. Hittillsvarande ansatser till s.k. samrådsmöten med ”berörda i Lillhärdal” har uppvisat så allvarliga formella brister i hur kallelser utgått, i urvalet av deltagare, i faktainnehållet som bolaget presenterat, samt i mötenas genomförande, att de under inga omständigheter kan uppfattas som annat, än ren marknadsföring för bolagets projekt gentemot hugade markägare.

 

Vidare kräver vi, att om det alls skall byggas några vindkraftverk i Lillhärdal, skall det vara småskaligt eller maximalt 10 verk, d v s max. dubbelt så många som mot i idag gällande översiktsplan. Verken skall inte störa horisontlinjen från bebyggelse eller fritidshus, eller störa andra naturvärden som är viktiga för utvecklingen av Lillhärdals vildmarksturism, göra ingrepp i eller påverka områden klassade som riksintresse, eller negativt påverka för bygden viktiga existerande fritidssysselsättningar som jakt och fiske.

 

K2. Kommunen skall hålla i samråd, referensgruppen avslutas

Då kommunens roll i markanvändnigsfrågor är att göra avvägningar mellan enskilda och allmänna intressen kräver vi, att Härjedalens kommun i fortsättningen håller i de samråd som krävs i PBL och MBL, d.v.s. bjuder in till samråd där såväl enskilda som allmänna intressen kan komma fram och noteras för den fortsatta processen.

 

FFSV kräver att arbetsmodellen med referensgrupp avslutas. Kontakten mellan kommunen och medborgarna har överlåtits till och begränsats till åsikterna från en icke väl fungerande referensgrupp. Faktum är, att urvalet av nuvarande medlemmar i referensgruppen inte har skett på ett neutralt, ojävigt och godtagbart sätt, samt att det föreligger en upprepad demonstrerad oförmåga från många av gruppens ledamöter, att deltaga i gruppens möten och att överhuvudtaget kalla till möten i de respektive undergrupper de representerar.

 

Då kommunens framförda åsikt är, att referensgruppen tillmäts stor, kanske avgörande betydelse för kommunens senare beslut, bör referensgruppen därför omedelbart läggas ned. Den bör ersättas av kommunens politikers och tjänstemäns öppna dialog med medborgarna, för en fullständig information om planernas konsekvenser för området och en nödvändig demokratisk förankring av eventuellt kommande viktiga beslut om vindkraften, på öppna och i god tid utlysta möten. Så arbetar andra kommuner i liknande fall.

 

Om kommunen i framtiden fattar beslut, som öppnar för de aktuella vindparksplanerna, och det därefter går upp för allmänheten och kommunen vilket illa underbyggt beslut det var, då kan det som i Offerdal vara för sent. (läs om Krokoms kommuns ånger i länk på vår hemsida, http://op.se/krokom/1.1294269). Kommunen kommer att utsätta referensgruppens medlemmar, som idag intet ont anande ställer upp på denna arbetsmodell, för ett stort obehag.  Kommunen uppfattas samtidigt som om den, med nuvarande arbetsmodell abdikerat från sitt ansvar, en uppfattning vi delar. 

 

K3. Vindkraft i Lillhärdalsområdet - Landskapsanalys

En stor och omfattande fråga som berör hela Lillhärdalsområdet är, att det finns riksintressen som står emot varandra (se punkten K4 nedan) och att underlagsmaterial för denna bedömning bör tillhandahållas av staten. Vi kräver att en utförlig landskapsanalys utförs och bekostas av Länsstyrelsen i Jämtlands län. Den visuella påverkan av vindkraftverk är stor i starkt kuperad terräng där verken placeras i höga lägen. Här kan vindkraftverk synas tydligt på flera mils avstånd. Det innebär att en etablering även långt från Lillhärdalsområdet kan påverka upplevelsen av landskapet i riksintresseområdet. 

 

K4. Undantag för riksintresse för kulturmiljö

Lillhärdal med omgivande fäbodområde ( Z63 ) är klassat som riksintresse för kulturmiljö. Enligt Miljöbalken 3:6 skall riksintresse skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljö. I övriga kommuners översiktsplanering har områden med riksintresse generellt undantagits från vindkraftsutbyggnad, varför har detta ej skett i Härjedalens kommun i Lillhärdal? FFSV kräver att detta snarast sker även för Lillhärdal.

 

K5. Miljökonsekvensutredning

En utförlig miljökonsekvensutredning enligt miljöbalkens krav skall utföras av neutral part, ej av exploatörens konsult. Denna skall i föreskriven form, i god tid delges berörda parter inför föreskrivna samrådsmöten och finnas tillgänglig vid och diskuteras under dessa möten. Så har hittills ej skett.

 

K6. Övriga konsekvensutredningar

Konsekvensutredningar måste göras för planernas påverkan på turismen och på för landsbygdskulturen traditionellt mycket viktiga intressen, som jakt och fiske.

 

Vidare vill vi framföra som krav, att synen på vinden som en lokalt ägd naturresurs precis som skogen och vattnet tillgodoses, samt att avkastningen från denna resurs i första hand kommer den egna bygden tillgodo. Vi vill att en betydande del, 10 – 20% av vad ett vindkraftverk ger fördelas på dem, som bidrar till att vindkraften kan byggas ut. Fördelningen kan förslagsvis delas upp på:

Bygdepeng där en viss del av denna bör gå till kommunen som ”utvecklingspengar” för framtida miljö- energi- och kretsloppsfrågor.

Vindbonus, om utbyggnad skall ske i ett riksintressant område bör samtliga markägare få del av avkastningen i proportion till sina markers areal, oavsett om fastigheten direkt drabbas av intrång eller ej.

Intrång infrastruktur: Berörda markägare skall ha ersättning för det intrång det innebär att bygga vägar, ledningar m.m.

Intrång vindkraftverk. Alla fastighetsägare som berörs av byggnationen skall ha ersättning för intrånget, deras medverkan är en förutsättning för att andra kan tjäna pengar på vindkraftverken.

 

K7. Förändring av Översiktsplanen.

I samband med att översiktsplanen nu avses ändras, kräver FFSV, att en nu möjlig anpassning av strandskyddsbestämmelserna samtidigt sker, i avsikt att tillåta mera strandnära byggnation vid områdets vattendrag, liksom att det säkerställes, att nödvändiga förutsättningar finns i planen, för utveckling och expansion av näringar som skapar lokala arbetstillfällen, som t.ex. vildmarksturism.

 

K8. Redovisning av sysselsättningseffekten för nya arbetstillfällen

Vi kräver en redovisning av ”avkastningen” i form av det ökade antal arbetstillfällen för ortsbefolkningen resp. totalt ökat antal, som skapas av projektet under och efter byggtiden, samt hur denna avkastning jämför sig med avkastningen från turism, skogsnäring, rennäring, och eller andra näringar samt avkastningen från jakt och fiske etc.

 

K9. Redovisning av total markåtgång

Vi kräver en noggrann redovisning av markåtgången för vägar, grustäkter,  ledningar och verk.

 

K10. Rivning av verk och återställande av mark

De planerade verken skall rivas och marken återställas om ca. 50 år.Det kostar idag ca. 1-2 miljoner att riva ett vindkraftverk. Vem skall stå för den kostnaden om 50 år, då ägandet troligen kommer att vara överfört till bolag, vilka med avsikt icke kan nås av några krav på betalning? Vi kräver att någon form av bankgarantier / säkerheter / fonderingar av avkastning/ eller motsvarande införs, som garanterar att rivningen bekostas och att naturen återställs efter verksamhetens upphörande.  

 

Frågor till Kommunstyrelsen:

 

F1. Vad är det för fel på nuvarande översiktsplan från 2004, som gör att den måste omarbetas?

 

F2. Hur resonerar kommunen då syftet med den nya översiktsplanen bara är att tillåta flera vindkraftverk, vindkraftparker? Varför inkluderas inte andra angelägna frågor, som t. ex. utveckling och expansion av vildmarksturismen i Lillhärdal, i förändringen av översiktsplanen?

 

F3. Vad är tidplanen (detaljerad) för vindkraftutbyggnaden i Lillhärdal?

 

F4. Blir de skogsbilvägar som skall färdigställas öppna för allmänheten?

 

F5. Blir området under och omkring vindkraftparkerna öppna eller stängda för allmänheten?

 

F6. Vem ansvarar för säkerheten i och omkring vindkraftparkerna?

 

F7. Hur många m3 material i form av sand och grus kommer att förbrukas till fundament och vägar? Var skall dessa grustäkter ligga, vem ger tillstånd till dessa i naturen avsevärda ingrepp?

 

F8. Hur många mil kraftledningar skall byggas och var? Kommer de att grävas ner?

 

F9. Kommer skogen under vindkraftverken att kalhuggas? I så fall, vad säger att Skogsstyrelsen kommer att godkänna detta betydande ingrepp i skogsbruksplanerna?

 

F10. Förklara hur kommunen kom fram till att turismen i västra Härjedalen påverkas negativt av vindkraft, men att detsamma inte gäller i Lillhärdal?

 

F11. Hur uppfyller kommunen lagens krav om att en översiktsplan säkerställer ”långvarig och trygg boendemiljö” då vindkraftparker är etablerade. Se t ex dokumenterade olyckor och dödsfall i samband med vindkraft, vidare problemet med störande oljud och blinkande ljus för att varna flygplan om natten.

 

F12. Varför inte samma omsorgsfulla och långsamma utredningsarbete i Lillhärdal som i västra Härjedalen med ex.vis externa konsulter?

 

F13. Hur kommer bygden och dess innevånare att kompenseras för att nuvarande attraktionskraft i områdets naturtillgångar sjunker med denna industriella etablering?

 

 F14. Kommer kommunen att informera boende och fastighetsägare om vindkraftplanerna, och i så fall när? Är detta informationsarbete delegerat till exploatörerna att sköta?

 

 F15. Hur kommer den reglerkraft som enligt E.ON Netz beräkningar i Tyskland 2005, måste ha en kontinuerlig permanent leveransberedskap om ca. 90% av vindkraftverkens möjliga kraftleveranser, att säkerställas?

 

F16. Var i kommunen skall denna nödvändiga och betydande vattenkraftsutbyggnad ske?

 

F17. Hur ser kommunen på, att ägandet av vindkraftsetableringen i Lillhärdal med omnejd med allra största säkerhet kommer att hamna i händerna på utländska kapitalägare, som kommer att tjäna pengar på, att Härjedalens kommun av miljöskäl tillåter dem att industriellt exploatera och förstöra ett i Europa närmast unikt naturområde?

 

F18. Vilken betydelse tillmäter kommunens politiker det faktum, att vår förening redan representerar ca. 350 medlemmar med olika anknytning till Lillhärdalsbygden?

 

F19. Bygden gynnas inte långsiktigt av att exploatörer knyter upp några markägare som räknar med att tjäna pengar och därför blir vindkraftsförespråkare. Dessa ersättningar är ju ”småpengar” jämfört med om markägare och kommunen tillsammans kunde ställa större krav på exploatörerna. Är det förenligt med kommunens policy för hur den kommunala verksamheten skall bedrivas, att ett så oerfaret och finansiellt svagt vindkraftsbolag som Rabbalshede Kraft AB i förening med ett litet antal privata markägare, skall tillåtas genomföra denna moderna form av baggböleri och köra över majoriteten av lokalbefolkningen?

 

F20. Är inte kommunen skyldig att i första hand se till majoriteten av innevånarnas bästa intresse framför en minoritets önskan, att till skada för majoritetens intressen industriellt och storskaligt exploatera sina fastigheter?

 

F21. Varför har inte riksintresseområdet Z63 (Lillhärdal med fäbodområde) redan från början undantagits helt från denna exploatering? Varför värnar inte kommunen sina så värdefulla områden, mot en skadlig industriell exploatering?

 

 

Vi ser med stort intresse fram mot kommunstyrelsens snara svar på vår framställan, och ställer givetvis gärna upp på en diskussion kring innehållet i denna, om kommunstyrelsen så önskar.

 

 

Föreningen för Småskalig Vindkraft i Lillhärdal (FFSV)

 

 

 

___________________________

Billy Anklew, ordförande 

 

 

 

 

 

CC för info till:                   Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sara Huss

 

 

 

Medlemsantalet i föreningen ökar

Föreningen har nu 320 medlemmar

 

Vindkraftsutbyggnad, ett ofantligt onödigt slöseri med skattemedel och miljö

En normal leveransnivå av el från ett vindkraftverk i Sverige är ca. 25% av dess maximala tekniska leveranskapacitet, om vinden ständigt blåser optimalt och vindkraftverket producerar maximalt. För att kunna lita till vindkraften som en del i energiförsörjningen krävs dock ”reglerkraft” om ca. 90% av den normala leveransnivån för vindkraftverken, i form av ständigt tillgänglig kraft från andra källor, för att direkt kunna sättas in när vindkraftverken inte kan leverera, enligt E.ON Netz, i ”Wind Power Report”, 2005. Hur klimatneutral är då vindkraften i realiteten?

 

Enligt E.ON Netz, ett av de största bolagen i elkraftsbranschen i Tyskland, kan vi inte för pålitliga leveranser förlita oss på mer än 10% av den genomsnittliga verkliga leveransnivån från installerad vindkraft, d.v.s. blott 2,5% av vindkraftverkens totala tekniska möjlighet att producera kraft. Finns det någon annan teknik som netto ger så lite tillbaka, för så ekonomiskt och miljömässigt gigantiska kostnader? Verkningsgraden för ångmaskinen är ju mellan 15 och 20% och den tekniken anses ju inte längre vara kommersiellt lönsam.    

 

Med andra ord skall vi med nuvarande utveckling, där våra politiker alla tävlar med varandra i att framstå som mest miljövänliga, till mycket stora kostnader och negativa konsekvenser för de svenska skattebetalarna, för de svenska elabonnenterna och för vår i Europa närmast unikt orörda svenska natur, som idag är på väg att förstöras av vindkraftsparker, säkerställa en nettoökning av elutbudet i Sverige med futtiga 2,5% av den totala installerade tekniska leveranskapaciteten från vindkraftverken! Detta på en elmarknad som inte ens behöver tillskottet, vi har redan idag mer el än vi behöver och räknar ju med, att tillskottet från vindkraftselen till största delen måste exporteras.

 

De som kommer att få betala detta enormt dyra ”miljökalas”, är givetvis alla elabonnenter och skattebetalare i Sverige. Vi får betala de mycket kapitalslukande nyinvesteringarna i elnäten via höjda nätavgifter. Vi får betala utbyggnaden av vindkraften via skattesubventioner till producenterna av vindkraftselen och via lagligen föreskrivna avgifter för elcertifikat för ”förnyelsebar energi”. Vi har alla, av vindkraftens förespråkare och aggressiva försäljare sedan länge lurats att tro, att vi bidrar till en klimatförbättring genom att betala mer, för den ”klimatneutrala” men dyrare vindkraftselen. Dessutom är vi nu på väg att förstöra Sveriges unika naturmiljö,  för att i realiteten göda utländska och multinationella; elbolag, byggbolag, tillverkare av utrustning till vindkraftverk och sist men inte minst, de utländska kapitalförvaltare, som blir slutliga och säkert nöjda ägare, av den svenska vindkraften.

När skall våra politiker slutligen besinna sig och inse, att det är betydligt bättre att satsa på en effektivisering av hur vi idag använder vår energi, istället för att utan eftertanke springa ikapp med varandra i denna feltänkta ”miljökapplöpning” mot avgrunden? Istället för att vinna röster riskerar de, när sanningen går upp för deras väljare, att tappa sina maktpositioner på grund av brådskan att uppnå onödiga, avlägsna om än idag ”politiskt korrekta”, men ineffektiva och farligt kostsamma vindkraftsmål. Hur mycket accepterar de svenska väljarna, att ”miljösolidariteten” med utländska elanvändare får lov att kosta ekonomiskt och miljömässigt, för oss i Sverige?  

Sverige kan, hävdar Ingenjörsvetenskapsakademins projekt ”Vägval Energi” i sin rapport 2009-09-29, spara hela 15 TWh / år, hälften av regeringens troligen orealistiska mål för vindkraften år 2020, bara genom att med nuvarande styrmedel effektivisera det svenska energianvändandet. Rapporten uttrycker välgrundade farhågor för, hur skattebetalarna kommer att reagera, när det väl går upp för dem vad vindkraftssatsningen verkligen kostar, liksom för kostnadshöjningarnas påverkan på den svenska industrins konkurrenskraft och dess möjligheter att behålla arbetstillfällen i Sverige. Det är ju inte tillåtet att ”svära i kyrkan”, men det är sannerligen hög tid nu, att seriöst ifrågasätta det kloka i den av våra politiker ännu så omhuldade, stora och dyra svenska ”miljösatsningen” på en kraftigt utbyggd men i verkligheten synnerligen olönsam vindkraft.

2009-10-05/Föreningen För Småskalig Vindkraft i Lillhärdal, www.ffsv-lillhardal.tk
 

Snart 300 medlemmar

Efter samrådsmötet den 22 september i Lillhärdal har föreningen 280 medlemmar
 

Björn Gillbergs åsikter om storskalig vindkraft

Här är två artiklar som beskriver vad miljökämpen Björn Gillberg anser om storskalig vindkraft

”Regeringens planer på elexport hotar våra vatten”

"Vindkraftplanen på Näset är vettlös!"

 

Samrådsmöte

Den 22 september kl 18.00 hålls samrådsmöte för allmänheten i Folkets hus, Lillhärdal, där representanter från Rabbalshede Kraft presenterar projektet och svarar på frågor.

 

Över 150 medlemmar

På bara några dagar så har föreningen fått över 150 medlemmar!

 

Sidan lanseras

Välkomna hit!
 


ffsv_logotype_tp_s.png